Till min älskade Tom

Idag fyller du 15 år och jag önskar att jag hade fått dela din dag med dig. Ja, du går i skolan förstås och på kvällen var det träning, men ändå... Det där lilla särskilda när du fyller moppe.

Jag fattar inte att 15 år sedan passerad sedan du föddes. Jag som aldrig hade hållit i ett spädbarn innan jag höll dig!

California Citrus State Historic Park

Idag har jag varit med småkillarna i en park som arbetar för att bevara en del av Kaliforniens citrusodlingsarv. 40 kr i parkeringsavgift för en hel dag och det vara bara jag där. Helt folktomt! Det var en mycket vacker park och jag tog 119 bilder varav jag tänkte dela med mig några till er.

Vi har haft underbart väder, ca 22 grader och strålande sol (har bränt mig på näsan) och så fläktar det lite svalt. Ungefär som en skön, svensk sommar ;-) På nätterna börjar det dock hålla sig nedåt nollan nu. Elliot skrattade för första gången idag också som grädde på moset. Han och VIktor var i sovrummet medan jag stökade lite här i vardagsrummet och sen hör jag plötsligt TVÅ klingande skratt! Underbart!

Apelsiner kom till södra Kalifornien med spanska missionärer 1769 men 1873 fann en missionär i Bahia, Brasilien en söt, kärnfri apelsin och skickade trädprover till amerikanska jordbruksdepartementet. En anställd på departementet, William Saunders, skickade två små Bahia-träd till en vän här i Riverside. Från de två träden har tusentals tunnland odlats i trakterna kring parken.

Här kommer lite bilder från dagens exkursion:

Elliot ligger i vagnen och myser
i början av vandringen

Museet
Tur man har en gammal pansar-BRIO!
Båda killarna kan åka i den utan problem

Liten amningspaus bakom museet

En apelsinlund - Parken har ca 186 tunnland
med producerande apelsinlundar

Mexikansk lime

Fantastisk vy, kameran gör den inte rättvisa

Utsikt från picknickbordet där
vi åt våra medhavda pannkakor

Pansar-BRIO:n igen
Tack Tom för den vagnen!

Utsikt från lunchbordet

Picknickområdet

Elliot sover middag medan Viktor rymmer

Pannkaka är jättegott

"Kolla, jag hittade en palmgrej!"

"Finns det nå pannkaka kvar?"

På väg till bilen igen

Man kan leka kurragömma bland stenpelarna

Tittut!

Av utflykt blir man såhär trött:

Adventsstädning och julhysteri

Igår satte vi upp adventsstjärnan, det var ju ändå första advent. Med road min läser jag på olika forum om kvinnor som fullkomligen sliter häcken av sig med adventsstädning. Kvinnor som redan har huvudansvaret för hem och barn beklagar sig över stressen; alla fönster skall putsas, alla ljusstakar och adventsstjärnor ska rotas fram från källare eller vind, kopparputs, storstädning och mangling av juldukar. Jag undrar vad deras män gör, mer än att kanske sätta upp belysning på order, och undrar i stillhet lite generellt varför folk i allmänhet och småbarnsföräldrar i synnerhet inte latar sig mer. "Hjärtinfarkt vid 40 - orsak: fabricerade måsten" är det som poppar upp i mitt huvud. Bara att hitta rätt sorts lampor till elljusstaken i julruschen kan ju ta knäcken på vem som helst.

Själv hystade jag upp en solblekt pappstjärna i ett smutsigt fönster medelst metalltrådspåsförslutare och jag och maken tände ljus och smuttade på lite glögg som han gjort. Det kändes helt lagom och inom ramen för vad jag orkar bränna krut på.

Dagen efter Thanksgiving, den så kallade Black Friday eller Green Friday där grönt anspelar på färgen på dollarsedlarna, är en traditionell julshoppardag här i USA. Det som handlas den dagen ligger till grund för de uträkningar som butikerna gör för hur mycket de kommer tjäna på julrushen. Själv ville jag bara ansluta till Buy Nothing Day i protest mot konsumismen. Vi var på K-mart igår för att försöka hitta armatur till den solblekta pappjulstjärnan. OJ! är väl ungefär hur jag kan sammanfatta julutbudet där. Oj... oj, oj ,oj. Det fanns färgkoordinerade julgransutstyrslar med tillhörande kjol till julgransfoten. Ja, kjol! *skratt* Färdiginslagna julklappar, allehanda julkonfekt (ja, faktiskt en hel 20-metershylla), sockervaddsmaskiner, ljusrenar att ställa i trådgården (naturligtvis svänger de på huvudena), tusentals olika ljusslingor att späcka sitt hus med, plastgranar, tomtar, nallebjörnar, ja till och med julkoordinerad Martha Stewart badrumsinredning. Konstigt nog fanns inte en enda fönsterstjärna, de verkar ju vara så ljusfixerade? Jag tyckte stressen och julhandeln i Sverige var lite överdriven men jag får nog revidera min uppfattning där lite. Intressant med lite perspektiv på tillvaron!

Fast jag måste erkänna att det kändes väldigt mysigt på ett sätt och jag gick där och föreställde mig såna där djupgröna, täta amerikanska granar med glittrande ljus. Jag fantiserade om tindrande barn, nysnö, en brasa i öppna spisen och lite fudge i den svällande soffan medan man sitter nedbäddad under en chenille-filt. Nej, nu får jag sluta annars blir längtan efter familjen för stark. Jul utan Tom... :-( De senaste två jularna i Finspång har varit så underbara och jag längtar efter er därhemma.

Jag tänker på er! Lata er mer och lutar er tillbaka med en kopp glögg och sänd lite telepatiska tankar hit till Riverside, kram på er!

Vändningskupp - Föräldrar chockas

Elliot har lärt sig vända från rygg till mage idag, 5½ månad! För två dagar sedan skrev jag ett svar på ett inlägg på ett föräldraforum om att Elliot aldrig gjort några ansatser att vända sig från rygg till mage och så kan han det bara plötsligt idag. Hu så fjollig jag blir! :-)

Han låg på mage här bredvid och grejade med Viktors telefon, en tutande och ringande sak han fått av en granne, och så vände han sig till rygg. Från mage till rygg har han kunnat vända sig länge men han brukar inte trivas med att ligga på rygg på golvet. Nu lät jag honom hållas och nästa gång jag tittade dit låg han på mage igen. Jag blev jätteförvånad och frågade Johan om han vänt på honom men nej, han hade vänt sig själv. Efter det har han rullat sig flera gånger här på golvet.

Han ligger också i hårdträning för krypställning, hej och hå här går det undan. Bäst att hålla i hatten.

Happy Thanksgiving!

Idag har vi varit på thanksgiving-middag hos min mans chef. Det var som alltid trevligt att få komma ur lägenheten och träffa lite folk. Viktor var övertrött redan när vi kom dit trots att han sovit mycket på dagen. Tror inte att han är helt kry än. Barnen uppförde sig som vanligt exemplariskt även om Viktor var lite uppspelt. Till slut fick vi åka hem för vi hade glömt ta med blöjor så det räckte till Viktor. Elliot sov i princip halva kvällen i den lyxiga matstolen som vi tagit med oss.

Massa god mat i glada vänners lag kan aldrig bli fel. Kalkon med stuffing, kanadagås med tranbärssås, sallader, pajer och allehanda gott fanns det. Mumma. Tre hundar svansade nedanför Viktor i hopp om att han skulle tappa nåt. Det enda han slängde på golvet var till deras stora förtrytelse en brytböna. Här kommer lite bilder från kalaset.

















Bordet


Jack poserar


Viktor underhåller med piano,
brås väl på farfar kan tänkas :-)



















Elliot sover i matstolen

Snipp snapp snut, nu är babysagan slut

Nu är det bestämt - jag ska sterilisera mig! Snipp, snipp!

Efter två täta problemgraviditeter med hemska smärtor och allehanda krämpor har jag beslutat mig. Graviditeterna avslutades med två akutsnitt och två prematura barn och all oro som hör därtill och det känns rätt att stänga babyverkstaden för alltid, varken min kropp eller mitt psyke skulle klara av fler graviditeter. På ett sätt känns det väldigt skönt och på ett annat lite sorgligt. För alltid liksom, det är länge det...

Jag har alltid velat ha många barn och är mycket lycklig över att ha begåvats med tre friska pojkar tämligen enkelt, men tre graviditeter är var min lekamen verkar sätta gränsen. Det ska bli skönt att aldrig mer behöva stoppa i sig hormoner eller fundera på vad man kan ha istället. Nu hoppas jag bara att sjukförsäkringsbolaget skyndar sig med godkännandet så att jag får det överstökat snabbt.

Min gynekolog fick ingreppet att låta som det enklaste i världen, jag hoppas han har rätt. Det görs tydligen med titthålsoperation genom naveln och lämnar i princip inga ärr. Det är ett polikliniskt ingrepp, så man får gå hem samma dag. Uuh, ser inte direkt fram emot en till operation men det får gå.

Don't let the sun go down on me

Eller... gör det förresten! När man ser såna här solnedgångar från balkongen så gör det inte så mycket.

Idag har det varit slött. Inga snilleblixtar om lysande dagboksinlägg direkt. Viktor har fortfarande feber till och från och maken har börjat jobba efter 2½ vecka hemma med sjukdom och semester. Det blev tomt här hemma när vi skjutsade honom till jobbet. Ibland är det skönt att bara slöa hemma och inte göra något speciellt, bara laga mat, vara med barnen och vila i tristessen. Imorgon kanske jag skriver nåt som ger mig Nobelpriset, vem vet?

Jag har i allafall läst ut boken som vi ska diskutera i bokcirkeln på familjeliv.se. Jag lämnade tillbaks den på biblioteket idag med hjärtat i halsgropen för givetvis hade Viktor lyckat få tag på den och bitit av en bit av bakersta bladet på pocketboken. Jag erkände brottet och slapp ersätta boken men fick ett förmanande pekfinger och en uppmaning om att skaffa högre bokhylla. Ja, ja, det är ju roligt att han gillar böcker; vägen till bildning kanske går genom magen också, inte bara genom ögonen och hjärnan.

Boken ifråga var The No. 1 Ladies' Detective Agency (Damernas Detektivbyrå) av Alexander McCall Smith. De andra läser boken på svenska, men jag var ju tvungen att läsa den på engelska. Kanske det till och med är en fördel att läsa den på originalspråket. En trevlig bok om än inget mästerverk. Det är mycket uppfriskande att läsa om afrikanska miljöer och om annorlunda kultur istället för att bara läsa om Europa och USA. Det är första gången jag diskuterar en bok så jag vet inte riktigt hur man gör, men det ska bli kul.

Viktor älskar förresten sina böcker. Han har fått en massa böcker av vänner här och han sitter ofta och läser i dem. Ibland läser han till och med för Elliot. Man kan riktigt höra hur han förklarar "ja, och häääär förstår du Elliot, häääär är en sån däääääär", fast det låter ju bara "aaaaaiioooo brrrrrrr DÄU bubuBUUUUmmm!" Man får ha lite fantasi som förälder, det har jag hört!

Nu är det kväll, vi har just ätit hemlagad pizza, Elliot håller på att somna i soffan och Johan borstar tänder på Viktor (två nya kindtänder på gång). Viktor och jag har dansat framför tv:n till Beastie Boys och skrattat som tokar! Snart sover båda barnen och då blir det så tyst och tomt i hela lägenheten, nästan så man vill väcka dem igen för att höra deras små röster.

Solen har gått ned, och jag tror att den missade mig idag också.

Lördagspromenad på Mount Rubidoux

Igår gjorde vi en liten utflykt till Mt Rubidoux Memorial Park för en långpromenad i det härliga vädret. Riverside är omgivet av berg på alla sidor och Mt Rubidoux är ett promenadberg som ägdes av Riverside-visionären Frank Miller. Fram till 1993 var det öppet för biltrafik men till slut togs förnuftet till fånga och det tillägnades fotgängare av olika slag. (Till alla californier: man måste inte åka bil överallt!) Jag var där tidigare i veckan med några mammor jag träffat på Internet och det var så vackert att jag ville visa maken och ta lite kort.

Utsikten är fantastisk! Och himlen... spana in himlen!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format!)

Har fortfarande inte vant mig vid alla nya växter.
Kaktusar och palmer liksom... Och så denna molnlösa himmel...

Ja, hur kommenterar man detta?
Vackert så det gör ont.


Gossarna vilar sig i skuggan.
Santa Ana River i bakgrunden till höger.

Den här bron byggdes av släkt och vänner till Frank Miller.
Såhär står det på en bronsplatta på tornet:

Peace with Justice for all men

Anno domini 1925
this bridge was built by
neighbors and friends of
Frank Augustus Miller
in recognition of his
constant labor in the
promotion of CMC beauty
community righteousness
and
world peace

På tornet står Sverige och Norge med,
tyvärr blev fotot av det ursuddigt.

En bild tagen under bron.
De blå tonerna fortsätter i evighet...


Detta kors står på toppen.
Det var nån historia bakom som rörde
sekulariseringen, men jag minns den inte.
Jag får kolla upp det och återkomma.
Själv tycker jag bilden blev väldigt religiös!

Luv ya!

Vi uppfostrar blivande velourmän

(Viktor tvättar potatis)

Hushållsarbete är kul! Ja, det är inte jag som tycker det alltså utan vår 18-månadersson. Själv tycker jag att det mesta av hushållsarbetet är vedervärdigt trist och förslösad tid. Som tur är tycker sonen att det är jätteroligt att vara med i köket och att plocka grejer i lägenheten.

För tillfället har han ju just varit väldigt sjuk och är gnällig, trött och kinkig som tusan. Till råga på allt håller hans första kindtänder på att bryta igenom vilket sänker gnälltröskeln ytterligare. Det finns bara två saker som funkar och det ena är Star Trek på tv och det andra är hushållsgöromål. Star Trek The New Generation körs i ett block mellan 14 och 17 på dagarna och nu när han varit sjuk har han och den ömma fadern legat i soffan och glott. Nu när sonen är lite piggare känner han igen signaturmelodin och kommer störtande för att stå limmad vid tv:n och skrika "TITTA! TITTA!" dansandes till musiken. Men, det är hushållssysslor som är grädden på moset ändå, det är väldigt fascinerande vad ett 18-månadersbarn faktiskt kan klara av.

Idén tycker jag är god, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli heter det ju, de här små gossarna ska ju bli vuxna män så småningom och då är det väl inte så dumt att kunna laga annat än nudlar och musikersoppa (varmt vatten med ketchup) samt att kunna tvätta sina kläder. Att Viktor tycker det är roligt och får honom att sluta gnälla är ju bara en trevlig bonus. Detta brukar han göra:

• Slänga sina blöjor efter byte
• Diska (nåja, vispa lite med händerna i vattnet och suga på diskborsten)
• Sopa köksgolvet
• Tvätta potatis och lägga den i kastrull
• Hämta posten (pappa assisterar)
• Plocka upp sina leksaker

Att allting tar tio gånger så lång tid som om vi skulle göra det själva vägs upp av att vi slipper höra på det eviga gnället. Ja, och sen får man ju såklart göra det riktigt sen när han inte ser (man vill ju inte skada hans självkänsla) men det må vara hänt. Kanske deras partners kommer tacka oss i framtiden, vi kan ju alltid hoppas.

Har ni förresten hört den här?
1. En flicka tar en sopkvast och vispar med den på golvet: "ooooh så sött, hon vill göra precis som mamma!"
2. En pojke tar en sopkvast och vispar med den på golvet: "ooooh så tufft, han spelar hockey!"

Min äldste son har vid några tillfällen beskyllt mig för att bara skaffa barn för att ha dem som slavar. Det ligger nog något i det du Tom! ;-)

Ungen är sjuk!

Fantastiskt hur en lugn och rationell människa kan förvandlas till ett oroligt hönsande vrak på bara några timmmar. När ens barn blir sjukt är det som att hjärtat (och för all del vettet) ramlar sönder lite. Jag kan sitta i timmar och ge råd till föräldrar med sjuka barn - det har ju sina plus att ha sjuksköterskor till föräldrar, man snappar upp en hel del - men när mina egna barn blir sjuka tappar jag alla koncept. Jag får alltid värsta-scenariot-tankar om lunginflammation, njurbäckeninflammation, autoimmuna sjukdomar osv. Det är som att allt jag vet och allt mitt lugn blåser bort med småttingarnas första nysning...

Den omtänksamma pappan har i allafall tagit med sig nåt virus hem från jobbet och vi har alla varit lite risiga. Just när vi trodde att 18-månadergrabben tillfrisknat från maginfluensa fick han jättehög feber och svårt att andas. Vi avvaktade över natten men idag på morgonen fick vi en läkartid för honom, resultat: Falsk krupp.

Nu har vi införskaffat en luftfuktare och medicin som kan göra honom hyperaktiv, det låter väl som en rolig resa? Nu har han somnat i soffan efter medicinintag (stod det verkligen hyperaktiv på flaskan?) och de fattiga föräldrarna är $70 ännu fattigare, men med helare hjärtan.

Allt du inte visste att en barnmatstol behövde...

Tänk att en sån liten värdslig sak som en barnmatstol kan skvallra så högt om kulturskillnader. När det var dags för mellangrabben att sitta med vid bordet gjorde jag lite research på nätet om olika matstolar. Jag kollade ViFöräldrars och Råd&Röns tester av säkerhet, priser och stil. Enligt mina efterforskningar vann IKEAS ANTILOP stort på säkerhet och pris så en sån blev det. Vi har varit mycket nöjda med den och den passar de fattiga, lata och praktiska föräldrarna genom att vara enkel att rengöra, lätt att ta med sig och kosta en bråkdel av de flesta andra stolar på marknaden. En präktig, rekorderlig, svensk stol med andra ord.

Så föddes lillebror i juni i år. Han börjar snart uppnå den aktningsvärda åldern då det kan vara dags att sitta med vid bordet i en egen stol, till skillnad från att ligga klistrad vid mammans bröst medan hon spiller halva sin portion på honom. Vi hade tänkt oss en likadan stol som vi redan har men en resa på de californiska motorvägarna är inget man företar sig med mindre än dödsförakt, så det har inte blivit av riktigt. Nu slumpade det sig så att maken stötte på en granne som ska flytta och ville sälja sin matstol billigt. Sure, sa vi och grannen levererade den förrgår. Vi har köpt barnmatstolarnas Rolls Royce!

Denna nya stol har funktioner som du inte ens skulle kunna drömma ihop i din allra vildaste fantasi. I allafall skulle aldrig jag kunna det. Vem trodde att man behövde:

• Höj- och sänkbar sits?
• Fyra olika lutningslägen för mat respektive vila?
• En jättestor tygdyna?
• Fempunktssele?

Dessutom är stolen ihopfällbar, har låsbara hjul och en stooor bricka med fördjupning "för mamma att ställa barnmatsburken i medan hon matar med en hand", som reklamen så fint uttryckte det. Den ser mer ut som en bilstol på ställning än en matstol, jag hade inte varit speciellt förvånad om man kunnat lyfta den rakt in i bilen med ungen i, spänna fast den och åka iväg.

När jag läste recensioner av den här stolen på nätet så tyckte alla amerikanska mammor att den var så fantastisk för när barnet ätit så kunde man bara fälla stolen bakåt så dom kunde sova sin middagslur i den utan att man behövde flytta på dem. Eeh, själv skulle jag inte ens tänkt tanken faktiskt. Kanske beror det på att när vårt älskade yrväder äter så är det mat både högt och lågt och att skrubba ren en intorkad unge och stol efter två timmars härdning under tuppluren... nej tack, då skulle vi behöva investera i en högtrycktstvätt. (Noterar i minnet: ta reda på om den tjocka tygdynan med volang tål högtryckstvätt!) Inte heller hade jag kommit på tanken att montera hjul på matstolen. Den präktiga IKEA-stolen står alltid vid matbordet, inte behöver man flytta runt den?

Nåja, efter att nu ha provat den här nya stolen med alla dess finesser tror jag bestämt att jag blivit lite mer amerikansk till sinnet. Lilleman, som inte kan sitta själv, behöver inte bullas upp med kuddar för att kunna sitta med vid bordet. Han älskar att sitta bredvid och titta på när storebror kastar mat omkring sig. En fördel för mig eftersom den lille älsklingen alltid lyckades pricka in sina uppvaknanden exakt till när jag lagt upp sista sleven mat på min tallrik. Innan stolens anländande fick jag lov att låta honom dia liggandes på en arm medan jag försökte äta själv med den andra och samtidigt försöka förhindra alltför stor matspridningsmisär med den tredje. Eller vänta, har jag bara två? Ja justja, det har jag, men det känns nästan som att man borde få en extra arm när man har tätingar. Himmelska fröjd, nu är ängeln, sittandes i sin lyxstol , nöjd med att titta på storebror medan mamman kastar i sig käket!

Om det vore så att kvinnor är skapta för att ta hand om barn...

Som ganska så nydanad feminist, i allafall i det avseendet att jag gärna kallar mig själv feminist, så möts jag ganska ofta av beskyllningen att jag skulle känna mig hotad av att det finns en chans att det är så att kvinnor är skapta för att vara bättre än män på att ta hand om barn och hushåll. Är det så? Jag roade mig med att fundera lite på detta nyss.

Om alla får förklarat för sig vad feminism egentligen står för tror jag att de alla skulle skriva under på det. Det vill säga att man vill kämpa för kvinnors och mäns lika rättigheter, att kvinnor och män ska vara lika mycket värda och ha samma möjligheter.

- Linda Skugge (från feministen.org)

Linda Skugges definition är väldigt lik den jag själv lever efter. För mig handlar det inte om att göra kvinnor till män, män till kvinnor och mina barn till neutrum. Nej det enda, och inte så lilla, jag vill är att våra döttrar och söner ska få utvecklas efter sina personliga egenskaper och intressen, utan att hamna i trånga fack förutbestämda av deras kön. När jag säger detta är det dock som att jag häller bensin på ett antal hjärnkontorsbränder runt om i Sverige. Jag blir beskylld för att äventyra mina barns könstillhörighet eftersom jag inte vill skriva under på hur män och kvinnor ÄR. Ni vet, det där som ALLA vet? Det finns en forskare som hävdar att jag blev testostreonskadad som foster eftersom jag är intresserad av teknik. Ja, ni vet, sånt som MÄN är intresserade av.

Nåja, det jag ville ordbajsa om idag var: Känner jag mig hotad av möjligheten att det är så att män och kvinnor är skapade för olika saker? NEJ! Jag känner mig inte hotad av det. Skulle det vara så att jag är en felprogrammerad variant av halvkvinna för att jag inte tycker det är speciellt skoj att städa, torka klistrigt bebisbajs, laga mat och servera min viktiga familjeförsörjare en drink när han utschasad kommer hem från arbetet, ja då må det vara hänt. Kontentan kvarstår: Är olikheterna ett skäl att jag ska vara förfördelad för att jag råkar vara född med... ja vad kallar man en vuxen kvinnas kön? (Hmmm... morgondagens blog, som jag minsann ska skriva när maken lagar middag och tar hand om barnen, får nog handla om det.)

Nej, givetvis finns det ingen vettig orsak till att jag ska ha lägre lön för att jag borde vara programmerad till att tycka om rosa och Barbie. Naturligtvis finns det ingen anledning för förskolepersonalen om några år att fråga mig om barnets gummistövlar när det är pappa som lämnar och hämtar fyra av veckans fem dagar. Detta oavsett om det är jag, som kvinna, som borde vara programmerad till att veta allt om borttappade vantar och sinande blöjförråd eller ej. Herregud, det är ju rent stötande att en karl med doktorsgrad inte skulle anses vara kapabel att få in såna grunkor i huvudet! Det finns helt enkelt ingen anledning för min omgivning att tillskriva mig en massa egenskaper för att jag är kvinna. Eller för dem att tillskriva min man en massa egenskaper för att han är man.

Min dröm är att barnen ska få växa upp och vara så fria som det bara går, inte hämmade eller begränsade av omgivningens tyckande om vad som lämpar sig för flickor respektive pojkar. Yeah, dream on morsan... Fast drömma kan jag väl få?

Finns det förresten någon som inte kan skriva under på Linda Skugges definition?

Vad hände egentligen med tiden?

Jag vet inte riktigt vad som hände med tiden. Var i lekparken med mina två yngsta gossar idag och tittade på när mellangrabben klättrade och stod i. Drygt arton månader har det gått sedan han kom i våra liv. Arton månader. Minstegrabben har hunnit bli över fyra månader. Otroligt! Vart tog tiden egentligen vägen? Äldste sonen blir snart 15 år, jag tror jag smäller av!

Varje dag är den andra lik här. Man har i princip kunnat rita en väderkarta med +30 grader och sol på och sen kopierat den sedan vi kom hit. Dagarna har flutit på med graviditet, förlossningsdepression, amning, ny graviditet, ny prematur, mer amning och sen inte så mycket mer. Jag måste hitta på nåt som bryter mönstret lite känner jag.

Jag har snart varit gift i två år. Makalöst! Eller ja... tvärt om blir det ju.