Saker jag kommer sakna när vi flyttar hem

Det finns en hel del saker jag inte kommer sakna när vi flyttar hem, som tex sjukförsäkringssystemet (må dess bingolott fatta eld och brinna i evighet!), smogen, heltäckningsmattorna och den imbecilla TV-reklamen, men några saker hamnar högt på min kommer-sakna-lista:



Tvättstugan
Vi har tvättstugan 25 m från ytterdörren och där finns fyra stora tvättmaskiner och fyra stora torktumlare. Dessutom finns det en till tvättstuga ca 150 m bort och båda är nästan alltid lediga. Inget jidder med att boka tid och sen komma ihåg att man bokade om 118 dar, det är bara att gå ned utan planering, är det ledigt så kör man. Man betalar med ett litet elektronkort och det kostar $1 per maskin. På två timmar kan man ha åtta maskiner (!) tvättade, torkade och inlagda i skåpen igen! Helt fantastiskt! Nästan så det är kul att tvätta, haha!

Vädret
Klimatet ja... Jag älskar värme och avskyr kläder. Vädret och årstiderna här i Riverside passar mig som handen i handsken. Är ni nyfikna på vad vi har för väder i läsande stund kan ni kika här: Yahoo Weather, Riverside. Det allra bästa är att hur varmt det än blir på dagarna så börjar det svalna av så fort solen går ned eftersom det knappt finns någon fukt i luften som binder värmen. Det betyder att man kan öppna korsdrag hemma framåt kvällen och få skön svalka och frisk luft under natten. Min svåra hemlängtan dämpas lite när jag föreställer mig alla småbarnsföräldrar i Sverige som på morgonen ska jäkta till dagis med sura ungar som inte vill ha långkallingar, overaller och vinterkängor på sig. Lägger jag dessutom till snålblåst, is, snö och skrapa rutor på bilen så känner jag nästan att jag inte behöver flytta hem alls. Eller om jag kunde ta med mig lite Riverside-väder kanske...

Parkeringen
Vi har bilen tio meter från vår lägenhetsdörr. Jag behöver väl inte ens skriva hur praktiskt det är när man varit ute och handlat med två småbarn? Minstingen i sjalen, en kasse i var hand och storebror går själv.

Palmer på väg till mataffären
Jag har, efter drygt arton månader, ännu inte vant mig vid att det växer palmer på vägen till vår Supermarket. Det ger en skön ufo-känsla som jag kommer sakna väldeliga när vi är tillbaka bland idel björk, björk, tall, gran och nån asp eller rönn.

Kolibrier utanför sovrummet
Dom är extremt gulliga!

Vår barnläkare
Gillar systemet med pediatricians här. Ingen evighetstelefonkö för att komma fram till vårdcentralen och få en akuttid om två veckor, är ungarna sjuka ringer jag på morgonen och har en besökstid senare samma dag. Det vore nåt att ta efter i sverige. Åt helskotta med telefonköer och akuttider som inte är det! Att vi dessutom fått tag i en kanonmysig farbror gör ju inte saken värre direkt. Jättesnäll och mjuk med barnen, stor kram till Dr. K!

Heminredningskanalerna på TV
Jag är nästan löjligt förtjust i home improvement TV, ja faktiskt nästan så jag skäms för det, så illa är det. Jag insuper dagligen mängder med program som berör olika heminredning, renovering och design. Jag har två kanaler som är fyllda med idel Sommartorpet, Äntligen hemma och RoomService, aaaaaaah. Mina favoriter är Trading Spaces på TLC och Designed to Sell på HGTV.

Servicen
Det är sant: svenskar är urusla på service! Det må vara hur konstlat som helst här, men ack så trevligt det är! Mycket trevligare än att mötas av en kassörska med ryggen åt en talandes med sin väninna om vad de gjorde i helgen...

Så, det var nog en sjysst sammanfattning av min kommer-sakna-lista. Jag ska inte börja skriva om vad jag saknar med Sverige, för då kommer jag aldrig sluta.

Heltäckningsmattor, parfymerade tamponger och selleri

När jag nu ändå är inne lite på kulturkrockar så tänkte jag spåna lite om några saker som jag absolut inte kan förstå. Att flytta utomlands har berikat mitt liv på många sätt, inte minst genom att jag fått många nya och livsviktiga frågeställningar att fundera över. Här följer tre:

Om man får tro TV-reklamen är amerikanerna ett folk med stor bacillskräck och sprejar gärna sitt hem med vad som helst, bara det är bakteriedödande och luktar magnolia. Dessutom är de ett folk med stor förkärlek för heltäckningsmattor och dessa fakta får jag bara inte ihop. Heltäckningsmattor måste vara det äckligaste påfundet i världshistorien! Om man sedan lägger till parametern "hund" som måste ingå i varje amerikansk familj av rang så, ja... ni fattar kanske?

För att förklara lite för er svenskar, som kanske av en händelse växt upp på 70-talet med de hemska heltäckningsmattorna av nålfilt, så är mattorna här tjooooocka fluffmonster. Företrädesvis i grälla färger och gärna både på matplatsen, i badrum och barnrum. Dessa går inte att hålla rena med mindre än en 30 000-kronors mattvätt/dammsugare, och vem tusan köper en sån? Om man, som vi, har en medioker dammsugare för nån tusenlapp så visar sig äckelfaktorn allra senaste när man får ett litet barn som kryper. Knän och strumpor blir grådassiga av en tur från soffan till skrivbordet och de ohusliga föräldrarna kväljs. Hur kan dessa mattor vara ett så stort designelement, I ask you? Har fått förklarat för mig att det beror på att golven var kalla förr i tiden pga dålig isolering. Jaha, men idag då? Hur kan ett bacillfobiskt folk, som tvingar en att åka till specialaffärer (med bil såklart) för att hitta tvål, diskmedel och tandkräm som inte är antibakteriella, stå ut med dessa äckliga mattor?

En annan sak jag inte fattar är hur man ens kan komma på tanken att tillverka eller köpa parfymerade tamponger! JA, det är sant, det finns! WTF, liksom! Jag höll på att bokstavligen ramla av soffan när jag såg TV-reklam för det. Kanske köper folk det och hänger i backspegeln istället för Wunderbaums? Hand i hand med parfymerade-tamponger-fenomenet går givetvis parfymerade blöjor. Är det inte illa nog att slå in sina barns stjärtar i våtvarma plastomslag (ja, vi gör också det, så ingen blir upprörd över mitt fördömande), måste man peta dit parfym också? Är det kanske så att inget får lukta människa? Börjar mer och mer tro det faktiskt...

Och vad är det egentligen som är så fantastiskt med selleri som alla serverar till allt här? Selleri är BLÄ! Sådeså!

Culture krock

Innan vi flyttade hit till södra Californien kunde jag aldrig föreställa mig hur stor skillnad det skulle vara kulturmässigt. Jag menar, vi lever ju dagligen i Sverige med Mc Donald's, hollywoodfilmer, Fordar, Sabrina tonårshäxan, halloween (ja kanske inte dagligen på just den punkten då) och så vidare. Jag tänkte i min enfald att det inte skulle bli en sån kulturkrock som det blev. Nåja, jag är inte slagen till marken av chock utan mer lite konfunderad, förvånad och stundtals road. Ibland blir jag till och med lite skraj... Den sak som jag främst slås av är hur framträdande och tydlig "the American dream" är och hur den påverkar könsrollerna.


(Bilden: Maken sjalar Viktor på ryggen medan han lagar middag så att jag ska få vila lite)

Jag tyckte att det feministiska klimatet i Sverige var lite kyligt och att vi där har lång väg kvar till jämställdhet. Att komma hit var nästan som att resa med tidsmaskin 50 år tillbaka i tiden. En gång såg jag en artikel ur Housekeeping Monthly anno 1955 (om den är autentisk eller ej vet jag inte men det är till artikeln jag associerar hur som helst) och både asgarvade och förfasades över hur könsrollerna såg ut då. Trots det underliggande allvaret är det till denna lilla skrift jag ibland får blixtklara återkopplingar när jag lever i min californiska omgivning.

Alla medelinkomsttagare ska vara gifta, ha hus, hund, två barn (i den ordningen) och en SUV. Även om kvinnorna jobbar så är hemmet och barnen deras domäner och det suckas och klagas och raljeras över männens okunskaper inom områdena hem och barn. Det är otroligt mycket tjat om boys will be boys och flickorna får absolut inte lorta ned sig. TV:n spottar ur sig den ena klichén efter den andra så jag bara gapar till slut. Reklamen är... får man svära? Äh, jag nöjer mig med att tala om att jag flera gånger mailat företagen och meddelat dem min syn på deras sexistiska reklamfilmer. Kanalerna är nedlusade med dåliga sitcoms med en förvirrad och klantig alternativt fet man som har dålig kontakt med sitt känsloliv och en hemmadonande, förnumstig kvinna med totalansvar för hem och barn. Alla nickar igenkännande. Eller? Aftonbladets Mats Strandberg krev en artikel om TV:s roll i förmedlandet om könsrollerna. Tycker han har helt rätt, jag har aldrig Älskat Raymond. Frågan är om Alla Älskar Raymond inte är mitt absoluta hatprogram alla kategorier? Ett skönt inslag i TV-misären är dock en ny kanal som heter LOGO - "Entertainment programming for the lesbian and gay community." Häromdagen blev jag så glatt överraskad att jag nästan började gråta när de talade om socialisering av manligt och kvinnligt beteende i en liten kortfilm. Det är inte klokt vad man blir avtrubbad och vad feministglasögonen fort blir lite dimmiga när man bara matas med sterotyper hela tiden.

Mina nyfunna väninnor tycker att min man är såååå duktig när han byter blöjor och när jag talar om att han har ansvaret för matinköp och middagslagning, ja då svimmar de nästan. Detta är saker som är helt självklara för oss och som vi inte funderar så mycket över. Det känns underligt att det skiljer så mycket. Visst, nog finns det väl liknande fall hemma i Svedala men generellt så är mitt intryck att det är "normalt" att män är involverade i hushållsarbete i viss mån. Nu är staden vi bor i iofs ganska konservativ, jag antar att det generella intrycket kan vara annorlunda bara några mil härifrån. Tex är San Fransisco känd som mer liberal, kanske framförallt för sin syn på homosexuella. Kulturkrock har jag i alla fulla fall råkat ut för utan tvekan här i Riverside.

Ibland blir jag helt misantropisk och drar extremt stora växlar på detta med "boys will be boys"-dravlet och vad det medför i förlängningen. I såna stunder tänker jag att det fan inte är underligt att detta land har så hög kriminalitet när det bara drösar omkring testosteronindoktrinerade medborgare med självhävdelsebehov och noll kontakt med sina känslor. Efter en stund brukar jag sansa mig och inse att det är många fler sociala faktorer som spelar in, fast ändå... inte kan det väl någonsin vara skadligt att ha bra självkännedom och en sund självbild?

Dagens filmtips: Ma vie en rose

Berg- och dalvana

"Livet ska INTE vara en resa ner mot graven
med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker "WOOHOOO, vilken jävla åktur!"

Livet är bra lustigt. Allting kommer liksom i stim. Just nu har jag ett trevligt stim och det känns underbart efter alla triststim som varit ett tag. I morse fick jag och barnen en mysig promenad i botaniska trädgården med en nyfunnen vän. Jag ska också få en liten amningstext publicerad och makens födelsedagspresent som jag pysslat med i två dagar verkar bli übercool! (bilder kommer sen) Barnen är härliga och livet som lyxhustru börjar kännas riktigt acceptabelt. Nåja, lyx och lyx... Rika är vi i och för sig, bara inte på just pengar.

Jag undrar om man någonsin vänjer sig vid livets svängningar?



Nu har jag även tagit kort på makens present:
Bilden gör den inte riktigt rättvisa tycker jag. Det är ett collage av whiskyetiketter och ovanpå är det ett tjockt, tjockt lager med lack så det ser ut som glas.

Vad har jag nu gett mig in på?

Välkommen!

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag är ingen dagboksmänniska, men jag tänkte använda mig av denna sida för att dela med mig av mina tankar och bilder till människor som inte befinner sig i min direkta närhet. Jag leker lite så länge så får vi se vad det blir av det, måste börja med att hitta hur man uppdaterar sin profil... Hmmm...

Livet som utlandssvensk är både inspirerande och hårt. Att dessutom ha en tonåring kvar i Sverige är fruktansvärt. Tack gode gud för telefoner och Internet!

(bilden: En makrobild på pumpor som vi vadade bland på en liten marknad inför Halloween. A tru american experience.)