Natt 2, 3, 4 och ett pricko...

Hej och hå, en liten rapport från den sömnbrustna mamman.

Natt 2: Viktor vaknade och skrek efter pappa kl 4. Han var helt hysterisk så jag fick tillslut muta med Teletubbies för att hinna amma Elliot länge nog för att han skulle somna. Sen fick jag vyssja Viktor en kvart innan han somnade med en snyftning. Stackarn. En ganska så bra natt på det hela taget.

Natt 3: Viktor sov hela natten, visserligen en kort än, men gott så. Elliot var ju en helt annan historia däremot... Han hade feber på dagen och var lite hängig och att försöka glesa på nattamningarna var inte att tänka på. Dessutom var jag trött. Jag misstänker att Elliot hade ont i magen, för han var otröstlig i en halvtimme och det har aldrig hänt förut. Han somnade också tillslut och jag fick vila några timmar till.

Natt 4: Viktor sov hela natten *höjer blicken mot skyarna* men Elliot vaknade minst en gång i timmen och gallskrek. Jag försökte med allt. Ont i magen vet jag att han hade och han hade lite feber. Viktor gav honom mat med curry igår och nu är hela Elliot full med röda utslag. Vet inte om det beror på curryn eller något annat han ätit, men han har inte ätit något konstigt eller nytt. Iofs kan en allergireaktion vara fördröjd men kanske det kan vara nåt annat, någon barsjukdom, för jag tycker det är så mycket utslag. Hela ansiktet, ryggen och magen är fulla.

Ansikte

Rygg

Mage

Dagarna flyter på mycket bra, men jag hoppas verkligen att nätterna blir bättre snart.

Gräsänka, nattamning och ytterligare en död råtta *bild*

Bilden: Downtown Riverside sett från Mt Rubidoux.

Jaha, så var man gräsänka då. I går morse for Johan på sin månadslång resa till Sydafrika. Han for utan byxorna och skjortorna han inköpt för ändamålet, undrar vad han tog med sig egentligen? Nån medicin hittade Viktor också på golvet här, hoppas det inte är något som Johan skulle ha med sig.

Halvt om halvt förväntade jag mig hela dagen att han skulle komma hem från jobbet som vanligt, eller komma online på icq, det kändes lite märkligt. Den riktigt stora smällen har inte kommit än, även om jag fortfarande inte fattat att han ska vara borta så länge. Jag tror att det är en slags försvarsmekanism hos mig att jag inte kan överskåda det hela, hoppas att det inte ger bakslag.

Nåja, det jag har funderat mest på är ju hur jag ska lösa det på kvällen när barnen ska sova. Oftast är Elliot som mest mammig och tuttig då, samtidigt som Viktor också kräver mycket. Mina farhågor slog tyvärr in och gårdagskvällen liknade mest en dålig fars... Som tur är tog jag det inte så hårt, jag förstår ju att jag kommer få till en rutin på det ganska snabbt, men jobbigt var det både för mig och barnen. I vanliga fall så brukar Johan lägga Viktor medan jag ammar Elliot, så kvällarna brukar vara riktigt lugna och smidiga här hemma. Igår var båda supersnuttiga samtidigt och ville gärna amma. Jag har normalt inget emot att amma båda samtidigt, vi brukar bulla upp oss med täcken i soffan och mysa, men Viktor viftade med armarna så jag fick smällar i ansiktet och Elliot bet mig. Suck. Jag var tvungen att låta dem turas om att vråla medan jag pysslade med en av dem, det var riktigt jobbigt för ingenting dög. Det varade som tur var inte så länge, bara en kvart, sen lyckades jag muta Viktor med lite Teletubbies länge nog för att Elliot skulle hinna somna.

Jag har möblerat om här hemma och släpat ut sängen i vardagsrummet. Detta är för att jag lätt ska kunna sova där med barnen utan att bli stressad av att ligga i sovrummet utan ett ljud. Nu kan jag kika på tv eller lyssna på musik medan jag nattar dem, det är skönt. Fick lov att stuva om möblerna en hel del för att inte Viktor skulle kunna klättra till olämpliga höjder, men det var det värt för lite lugn och ro. Jag kommer köra på minsta motståndets lag den här månaden känner jag, annars kommer jag inte orka.

Till råga på allt så bestämde jag mig för att glesa ut nattamningarna för Elliot. Inte för att jag har något emot nattamningen som sådan, men jag får så ont i ryggen av att liggamma efter att jag skadade mig under träning. Jag lade Elliot i vagnen så att jag skulle kunna prova att vagga honom i den när han vaknade, i förhoppning om att han skulle somna om. Detta måste jag säga gick över förväntan! *glad* Jag fick vagga tre gånger mellan 21 och 01 och han somnade om direkt. Sen vaknade Viktor kl 03 och blev helt förkrossad när han inte hittade pappa. Stackarn... Normalt somnar han om direkt bara han kryper intill Johan. Viktor vrålade så jag trodde grannarna skulle komma och knacka på, men till slut nöjde han sig med lite fotmassage från mig. Tyvärr hade han ju redan väckt Elliot så jag fick dra honom i vagnen i 25 minuter med ena handen medan jag masserade Viktors fötter med den andra. Jag sjöng minsann en stump också för att Elliot skulle höra att jag fanns nära. Han var aldrig ledsen utan låg bara och stånkade som han brukade och sedan somnade han om! Hurra! Viktor vaknade några gånger till och grät när inte Johan var där, men inte lika högt som första gången och inte lika länge. Kl 05:30 vaknade Elliot igen och då fick han komma till mig och ammas, då var han lycklig, hihi. Sedan somnade han om och vi sov till klockan 08, det var mycket skönt. Hoppas på en bättre natt i natt.

För att stå ut med tanken på den föreståndande ensamheten har jag försökt aktivera mig ordentligt. Bland annat har jag promenerat med mina vänner Heidi och Eileen på Mt Rubidoux tre gånger den här veckan. Här kommer några bilder därifrån:

Eileen, Heidi och barnen

Och så ännu en död råtta under diskbänken. Den här råttan har krånglat sig in i en redan smälld fälla, kanske är det sådant som kallas naturlig selektion...



Weeeeee! Nu ringde en annan kompis och ville ha med oss till IKEA! Tjohoooo! Inte för at jag har pengar att handla nåt för direkt, men IKEA är alltid roligt. nu måste jag rusa och göra mig i ordning.

Mjölkallergi och fingerfärg

Bilden: Elliot kryper under köksbordet med en socka i munnen och jagar makaroner som Viktor tappat.

Det liljebladska hemmet står numer på mjölkfri diet. Viktor har fått eksem i ansiktet och vi misstänker mjölkproteinallergi. Vi var till läkaren häromdagen och han trodde också att det kunde vara det, så vi kör på mjölkproteinfri matsedel några veckor och provocerar sedan med mjölk så får vi se vad som händer. Om inget visar sig men hans problem kvarstår så ska jag be att de testar honom för de vanligaste allergierna. Hoppas att det går bort när vi kör mjölkfritt, men ack så svårt det blev att laga mat plötsligt! Tyvärr baserar vi mycket av vår matlagning på mjölkprodukter av olika slag och nu blir det till att lära om. Vi har varit inne och kikat på Allergimat.com och där verkar i allafall finnas mycket matnyttigt *haha*

Jo, och uppepå de eländiga eksemen har Viktor fått sitt första riktiga sår, så han ser helt bedrövlig ut i ansiktet. Den praktiskt lagda mamman skulle ironiskt nog barnsäkra en låda i köket och medan den är utdragen, för att ge pla ts åt allehanda skruvande, så reser sig det intet ont anande barnet precis under hörnet på den. Denna incident resulterade i ett decimeterlångt skrapsår som börjar i pannan och slutar ett par centimeter ned på hans vänstra kind. Håhå jaja.

Så här går det när mamma barnsäkrar:

I går kväll fick Viktor prova fingerfärg, det var kul, för då fick man ju bada efteråt! Vi tejpade upp ett papper på duschväggen ovanför badkaret, för i den här hopplösa lägenheten är det ju heltäckningsmattor överallt... Han var mycket skeptisk till en början, men det lossnade lite när jag började kladda. Till och med jag tyckte det var kul!

Vilken färg ska jag välja nurå...

Jag tar nog blå

Blått är vått, grönt är skönt

Lillebroren har också börjat smaka på mat, mest på storebrors initiativ men också på sitt eget. Viktor kastar mat på Elliot vid matbordet varpå de båda skrattar hejdlöst och de golvskurande föräldrarna suckar. Mycket gott får man att smaka på, till exempel broccoli:

... och ris som storebror kastat på en

I morse blev Elliot fly förbannad när Viktor fick gröt och inte han, så jag fick ju lov att låta honom smaka också. Han smakade upp en tredjedel av Viktors gröt innan jag fick kalla fötter och inte vågade ge mer. Han har ju bara smakat någon tesked gröt innan och jag ville ju inte chocka den lilla kroppen. Nu är helamningsperioden till ända och jag måste säga att det känns ganska skönt. Delamningen är mer av livets goda och mer på bådas villkor och jag ser fram emot att få smaka på mer än ett halvt glas vin...

*VARNING! bild på död råtta*

Om någon frågat mig för tre år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag så hade jag garanterat inte gissat på att jag skulle sitta i Kalifornien, vara gift och ha två små barn. Det ska bli verkligt spännande att se vad detta nya år kommer bära i sitt sköte!

Jag hoppas att jag kommer få tid för steriliseringen snart, för nu är det bara två veckor kvar tills Johan ska åka till Sydafrika och vara borta en månad. Man kan tydligen vara lite hängig i några dagar efteråt. Jag har lite ångest över att han ska åka bort så länge, jag undrar hur det ska gå. Att jag klarar det hyser jag inga tvivel om, i pressade situationer kommer det alltid fram kvalitéer som jag knappt visste att jag hade, men det blir nog svårt känslomässigt. Jag vet inte heller hur mycket kontakt vi kommer att kunna ha medan han är borta. Sen undrar jag givetvis hur det påverkar barnen och vad Johan kommer missa i deras utveckling. Elliot kommer säkert både krypa och äta mat, Viktor kanske pratar. Det måste kännas konstigt att åka bort så länge från så små barn, det går ju verkligen sådär fort som alla säger... Nedan kommer en bild på Elliots nyaste favoritmin, han rynkar ihop näsan och fnyser (han har också lyckas skrapa ihop fem tänder!):

Lillfnysen

I går fick vi ett stoooort paket från Sverige av en vän till mig! Jag blev så himla glad, det var verkligen gulligt! Detta är en tjej jag träffat på familjeliv.se och vi har chattat många sömnlösa nätter och spelat mängder med Alfapet på nätet. Nu har hon inte haft bredband på ett tag så vi har inte hörts av så mycket, tyvärr, men så blev jag överraskad med detta härliga paket! Det var mängder med jättefina kläder till Elliot som hennes son inte behöver längre men som vi har användning för i vårt klimat. Dessutom var det tre julklappar till barnen: Fingerfärg, svenska små böcker från Kärnan och det bästa av allt: en BRIO-järnväg! Både Viktor och Elliot är helt fascinerade och lekte med den hela dagen igår.

Järnvägar-Viktor

Vi har en tid haft möss och råttor i köket och igår var det en kille här och satte fällor. Tjugo över sex i morse hörde jag den första bryta-nacken-av-dem-fällan slå igen. När jag kikade dit hade mycket riktigt en liten råtta mött sin skapare i skåpet under diskbänken! Bild på det stackars djuret kommer här:

R.I.P

Varför smakar Kåvepenin så illa?

Jag läser så här i sjukdomsvinter om massor med föräldrar som har problem med att ge sina barn Kåvepenin. Jag förstår varför för det smakar ju verkligen RÄVA! Men _varför_ är det så äckligt? Och varför går det inte att ta fram en god barnmedicin, här i USA går det tydligen utmärkt utan att man måste ta till ett bredspektrum-pc.

Hur verksamt är penicillinet om hälften kräks upp och hur många resistenta bakterier får vi om kurerna avbryts mitt i för att föräldrarna ger upp? Och hur mår egentligen barnen av de regelrätta övergrepp de ibland utsätts för för att medicinen ska i?

Ska det vara så jävla svårt att få medicinen att smaka hallon?! VA?