Allt du inte visste att en barnmatstol behövde...

Tänk att en sån liten värdslig sak som en barnmatstol kan skvallra så högt om kulturskillnader. När det var dags för mellangrabben att sitta med vid bordet gjorde jag lite research på nätet om olika matstolar. Jag kollade ViFöräldrars och Råd&Röns tester av säkerhet, priser och stil. Enligt mina efterforskningar vann IKEAS ANTILOP stort på säkerhet och pris så en sån blev det. Vi har varit mycket nöjda med den och den passar de fattiga, lata och praktiska föräldrarna genom att vara enkel att rengöra, lätt att ta med sig och kosta en bråkdel av de flesta andra stolar på marknaden. En präktig, rekorderlig, svensk stol med andra ord.

Så föddes lillebror i juni i år. Han börjar snart uppnå den aktningsvärda åldern då det kan vara dags att sitta med vid bordet i en egen stol, till skillnad från att ligga klistrad vid mammans bröst medan hon spiller halva sin portion på honom. Vi hade tänkt oss en likadan stol som vi redan har men en resa på de californiska motorvägarna är inget man företar sig med mindre än dödsförakt, så det har inte blivit av riktigt. Nu slumpade det sig så att maken stötte på en granne som ska flytta och ville sälja sin matstol billigt. Sure, sa vi och grannen levererade den förrgår. Vi har köpt barnmatstolarnas Rolls Royce!

Denna nya stol har funktioner som du inte ens skulle kunna drömma ihop i din allra vildaste fantasi. I allafall skulle aldrig jag kunna det. Vem trodde att man behövde:

• Höj- och sänkbar sits?
• Fyra olika lutningslägen för mat respektive vila?
• En jättestor tygdyna?
• Fempunktssele?

Dessutom är stolen ihopfällbar, har låsbara hjul och en stooor bricka med fördjupning "för mamma att ställa barnmatsburken i medan hon matar med en hand", som reklamen så fint uttryckte det. Den ser mer ut som en bilstol på ställning än en matstol, jag hade inte varit speciellt förvånad om man kunnat lyfta den rakt in i bilen med ungen i, spänna fast den och åka iväg.

När jag läste recensioner av den här stolen på nätet så tyckte alla amerikanska mammor att den var så fantastisk för när barnet ätit så kunde man bara fälla stolen bakåt så dom kunde sova sin middagslur i den utan att man behövde flytta på dem. Eeh, själv skulle jag inte ens tänkt tanken faktiskt. Kanske beror det på att när vårt älskade yrväder äter så är det mat både högt och lågt och att skrubba ren en intorkad unge och stol efter två timmars härdning under tuppluren... nej tack, då skulle vi behöva investera i en högtrycktstvätt. (Noterar i minnet: ta reda på om den tjocka tygdynan med volang tål högtryckstvätt!) Inte heller hade jag kommit på tanken att montera hjul på matstolen. Den präktiga IKEA-stolen står alltid vid matbordet, inte behöver man flytta runt den?

Nåja, efter att nu ha provat den här nya stolen med alla dess finesser tror jag bestämt att jag blivit lite mer amerikansk till sinnet. Lilleman, som inte kan sitta själv, behöver inte bullas upp med kuddar för att kunna sitta med vid bordet. Han älskar att sitta bredvid och titta på när storebror kastar mat omkring sig. En fördel för mig eftersom den lille älsklingen alltid lyckades pricka in sina uppvaknanden exakt till när jag lagt upp sista sleven mat på min tallrik. Innan stolens anländande fick jag lov att låta honom dia liggandes på en arm medan jag försökte äta själv med den andra och samtidigt försöka förhindra alltför stor matspridningsmisär med den tredje. Eller vänta, har jag bara två? Ja justja, det har jag, men det känns nästan som att man borde få en extra arm när man har tätingar. Himmelska fröjd, nu är ängeln, sittandes i sin lyxstol , nöjd med att titta på storebror medan mamman kastar i sig käket!