36°C och ett dumpster diving-fynd

Sommaren har börjat på allvar och temperaturen börjar dra sig mot 40°C varje dag. I juli och augusti är det aldrig under 30 grader, utom på natten. Tur det blir lite svalare på natten i allafall så att man kan öppna upp och vädra ur lägenheten. I förrgår var det 39°C. Lägenheten höll 33 grader och det kändes svalt och skönt när man kom in!

Idag har jag och barnen promenerat på Mt Rubidoux på morgonen och efter det var vi så svettiga att vi tog oss ett dopp i poolen. Härligt att kunna bada med dem, de älskar vattnet. De är dock lite vghalsiga så det är svårt att bada med dem själv. Båda hamnade under vattnet ett par gånger men de blir inte avskräkta alls utan skrattar när man fiskar upp dem och sedan är de genast där och ska kasta sig i igen. Tyvärr finns ingen barnpool, det är synd tycker jag. Nu måste vi ju vara i den djupa bassängen och barnen håller mest till på trappan. En annan sak sm är svår är att betongen runt om bassängen blir så het att vi måste lyfta dem direkt från vagnen i vattnet, annars bränner de sig. Viktor brukar dock vänta snällt på trappan medan jag lyfter i Elliot, är jag i vattnet så kastar dock Viktor sig handlöst ut och litar på att jag fångar honom...

Har inte kunnat ta några badbilder i år, men här kommer några från förra året:



Joo, nu hittade jag några badbilder från i år! De är från makens chefs pool, vi var där på lite eftermiddags-relax för några veckor sedan, här kommer de:



Och den här urskojiga leksaken hittade jag i sopcontainern igår, pojkarna verkar gilla den skarpt, de lekar mycket med den:

Nu är Elliots tunga klippt

I fredags var Elliot sövd och fick sitt tungband klippt. Han var jättesur för att han inte fick tutta på morgonen när han vaknade, han fick inte äta eller dricka något efter midnatt, så vi åkte och handlade på affären för att distrahera honom lite - kl 6 var vi där och hängde på låset! :-D (Öppettiderna är 6-24 varje dag.)

Allt gick jättebra och Elliot var på gott humör hela tiden i princip. Jag fick vara med i op-rummet och han blev lite rädd när de satte masken över hans ansikte men det tog bara 20 sekunder, sedan sov han så sött. Själva ingreppet tog knappt mer än en minut - klipp och sedan ett stygn under tungan.

Jag fick vänta i väntrummet medan han kvicknade till och när de hämtade mig satt han och skrattade i en sköterskas knä. Det första han hade gjort var att sticka ut tungan, det har han ju inte kunnat förut! Han hade inte varit ledsen eller rädd alls, det kändes mycket skönt. Jag ammade och Elliot blev sååååå lycklig: "Ääääääääntligen får man tutta!"

Vi var kvar på uppvaket en kvart, sedan fick vi åka hem för han var så pigg och fick behålla bröstmjölken. Väl hemma fick han lite smärtstillande men var sitt vanliga jag. Han åt och drack precis som vanligt och vi har inte märkt något särskilt alls på honom. Det var skönt att det gick så smärtfritt och smidigt och det är skönt att ha det gjort.

Uh oh!

Viktor har fått sinn första skada som krävde akutvård. Härom kvällen ramlade han baklänges från skrivbordsstolen och slog bakhuvudet i kanten på skrivbordet. Vi hörde smällen men han var inte ledsen länge och verkade inte påverkad så han var på väg att somna på min arm när jag såg att det var blod på den. Upp och tända lysen och undersöka och det var bara att konstatera att det behövde sys. Johan åkte iväg till akuten och Viktor fick tre häftklamrar över jacket. Akutbesöket gick fort tack och lov, det var en lugn kväll på akuten. De åkte 22.45 och var tillbaka, ihophäftade och klara, kl 00.45.

Viktor verkar inte känna av det alls, han är precis som vanligt. Den 22 juni ska vi till vår barnläkare och ta bort klamrarna.

Stoppad av polisen

Idag har jag blivit stoppad av polisen. Jag blev skitnervös och började tänka igenom vad jag kunde begått för brott. Jag körde in på sidan och polisbilen stannade bakom. Jag vevade ned rutan och halade fram körkortet (gud vilken tur att jag hade det med mig!) men registreringsbeviset hittade jag inte, det måste Viktor rivit ut när han lekt i handskfacket. snacka om nervöst alltså...

Polisen kom fram och sade god morgon och gjorde en konstpaus (jag blev lite skakis) innan han bad om "licence and registration, please". "I can't find my registration", pep jag och han sade att det var ok. Torkade en svettpärla ur pannan och väntade på den stora smällen - det brott jag begått - och jag såg framför mig några sköna tusenlappar som vi inte hade flyga sin kos. Dock var det tydligen min lyckodag för anledningen till att de hejdat mig var att de körde runt och kollade bilbarnstolar. De hade sett mina barns huvuden och undrat om de satt fast, de åker ju bakåtvänt vilket inga andra barn som växt ur babyskyddet gör här. Man vänder i allmänhet i ettårsåldern eller när de väger typ 10 kg.

Jag fick i allafall högsta betyg på monteringen och de berömde mig för att de satt bakåt. Jag gick ju en liten kurs hos polismyndigheten när jag köpte stolarna här, eftersom jag kände mig osäker på reglementet. Kul att få lite cred för mina tokiga "svenska" idéer!

Tribute to Buzz.crew

Några av de lyckligaste stunderna i mitt liv har jag haft tillsammans med några fantastiska människor från buzz.bazooka.se. Det insåg jag nyss när jag satt och gav mina små buzz.barn gröt såhär på morgonkvisten. Jag gifte mig ju med den gode buzz.doktorn dessutom, livet kan ju knappt bli bättre.

Jag kommer aldrig glömma parkfesten med mitt livs bästa och längsta fylla och den fantastiska promenaden över Västerbron i soluppgång tillsammans med människor som jag genuint älskar.

Jag saknar er så mycket!

Då var det klippt igen då

Nya upptåg av bröderna bus och fråga mig inte hur det gick till för jag har ingen aning. Satt och zappade på tv:n för att göra en experimentell könsjämförelse av vad som visades på våra kanaler och barnen lekte på köksgolvet. När jag reser mig upp för att ge barnen vatten så fastnar min fot i nåt klibbigt på heltäckningsmattan... Tittar mig omrking och ser soffkudden... Och den limfälla för gnagare som är fastkletad på den...

om det är någon som har nåt förslag på hur man får bort superklibbigt lim från lädersoffa så tar jag tacksamt emot!

Babyfot+råtfällelim+heltäckningsmatta=dålig kombination

Ett toalettbesök i den liljebladska familjen

Ibland ger jag rådet till utsjasade föräldrar med väldigt aktiva och/eller gränsprövande barn att välja sina strider. Igår när jag satt på toaletten så funderade jag på hur vår vardag skulle se ut om jag inte valde mina strider utan såg det som min uppgift att upplysa barnen om varje grej jag ansåg att de inte skulle göra. Historien nedan är autentisk, förutom mitt agerande när det gäller tillsägelser.

Scenario:

Mamman blir kissnödig och reser sig från stolen för att gå på toaletten. Genast börjar båda barnen, 1 och 2 år gamla, gnälla och skrika. Ingen idé att försöka gå ensam alltså, de får följa med. Minstingen hänger mig i byxbenet hela vägen till badrummet och 2-åringen springer i förväg. Jag säger "nej! jag vill inte att du drar i mina byxor" och tar bort 1-åringens händer.

Jag öppnar dörren till badrummet, den är försedd med barnspärr så att de inte ska kunna drunkna i toan, och 2-åringen tränger sig före, rusar in och öppnar toalocket och kör ned armarna. Jag säger "nej! usch, det där är äckligt, du får inte göra så!". Under tiden har ettåringen öppnat skåpen under handfatet och rivit ut en toapappersrulle - är det inte märkligt hur de kan få ut 200 m toapapper på 3 sekunder? Jag bannar 1-åringen och rullar upp toapappret (jag har inte fått kissa än) och ställer tillbaka det uppepå handfatet.

Under tiden jag rullade upp pappret har 2-åringen klättrat i badkaret och öppnat en schampoflaska som han glatt suger på. Jag säger "nej" och tar flaskan ifrån honom varpå han får nån slags spel och kastar sig raklång i badkaret och gallskriker. Medan jag ställde undan schampoflaskan så har 1-åringen fått tag på och hällt ut en korg med alla mina hårsnoddar på golvet. Han stoppar små klämmor i munnen och jag säger "nej, du får inte stoppa dem i munnen" och tar undan småprylarna. 3 minuter har förflutit och jag har fortfarande inte kissat. 2-åringen gallskriker alltjämt. Lillemannen suger på en ofarlig hårsnodd och jag får sätta mig på toa. 2-åringen blir intresserad och börjar rycka i spolspaken. Jag säger "nej, du får vänta tills jag är klar". 2-åringen kastar sig på golvet och börjar gallskrika igen.

1-åringen får tag på toapappret och vips är 200 m papper utrullat igen. 2-åringen blir intresserad och börjar riva av småbitar. Jag bannar dem båda, hur ska de annars veta att man inte får rulla ut papper när de är 15? 2-åringen tar då papperskorgen och häller ut allt på golvet, vänder den upp och ned och klättrar upp på handfatet. Han vrider på varmvattenkranen och jag säger "nej!" och stänger av den. Han sätter på, jag säger "nej" och stänger av osv. Lillebror klättrar över kanten på badkaret och får tag i tvålen och jag tar tvålen ifrån honom och säger "nej, du får inte ha tvålen!" Under tiden har storebror lassat toapapper under kranen i handfatet, jag säger "nej, du får inte lägga pappret där!".

Jag är nu klar och plockar upp lite papper från golvet medan lillebror surar i badkaret för att han inte fick ha tvålen. Storebror har ordnat stopp i handfatet och jag börjar bli arg.

Nu får storebror spola toaletten och medan jag försöker rensa avloppet från blött papper så ramlar lillebror ur badkaret. Storebror slänger skräpet från papperskorgen i badkaret och jag säger "nej, lägg det i papperskorgen istället", medan jag försöker trösta lillebror. Lillebror blir glad igen och jag börjar hjälpa storebror att lägga skräpet i papperskorgen. Lillebror kryper in i städskåpet och suger på svampen som jag har när jag torkar handfatet. Jag säger "nej" och tar svampen ifrån honom. Storebror släcker lyset, jag säger "nej, tänd igen". Det vill han inte så jag gör det själv. Medan jag tvättar händerna har lillebror vält papperskorgen och suger på gamla örontops (jag fyar såklart) medan storebror har övertagit sugandet på städsvampen.

Så, det var 6 minuter ur vårt vardagsliv. Såhär ser det ut varje dag, hela dagarna. På 6 minuter fick de höra

* 16 NEJ
* 6 INTE

Om jag skulle applicera detta en hel dag (10 vakna timmar minus nån halvtimme då de faktiskt lyckas syssla med sånt som de får göra) skulle de få höra:

* 1520 NEJ
* 570 INTE


Kul tillvaro? Nej, knappast. Hur gör jag då om jag undviker nej och inte? Blir inte barnen oregerliga då om de aldrig får reda på vad som gäller? Ja, i dagsläget framstår de säkert som oregerliga inför andra, men om några år kommer det inte vara någon skillnad på dem och andra barn. Först väljer jag ut vad jag ska bränna mitt krut på, för att säga till mina barn att de inte får göra något hjälper inte ur uppfostringssynpunkt, de kan inte göra som jag säger i allafall. Min äldsta kunde man säga åt och han gjorde som man sade efter ett tag, men så är inte småbröderna tydligen. Jag har valt att ta strid efter dessa kriterier: De riskerar att skada sig själva eller någon annan, de riskerar ha sönder något dyrt. I de övriga situationerna avleder jag eller förekommer. Att ställa undan sådant som de inte får ha och sätta lås på skåp och lådor där vi förvarar barnotillåtna saker är en stor hjälp.

Jävla skitvecka!

I tisdags tappade jag bort vår syskonvagn som vi bara haft ett par månader. Jag glömde packa in den i bilen efter vår dagliga promenad och någon tog den. Jag har satt upp lappar med bild och telefonnummer men det är nog kört...

I tisdags blev också Viktor diagnosticerad med förkylningsastma och står nu på tre mediciner varav två gör honom hyperaktiv. Livat värre. Desutom är båda barnen inne i en extremt gnällig och needy period och grinar och gnäller hela dagarna. Det gör mig tokig!

Igår var det dock lite roligt för då var jag och en kompis på IKEA hela dagen medan Johan var hemma med barnen. Jag behövde verkligen en paus från hemmalivet och det var skönt. Köpte lite småprylar som vi behövde samt en present till ett par vänner som ska gifta sig.

Så, nu har jag gnällt färdigt, men det har inte Elliot som står och rycker i mina byxor medan jag ammar Viktor...