Då var det dags igen...

Jaha, nu blev det sådär tyst igen medan en stackars mamma försökte gå på toaletten ifred... Alla tvättservetterna utrivna ur skötväskan och använda till att torka tv:n med...

Skitnöjd...

Om man kollar den här bilden så förstår
man ju vilka gener de bär på i och för sig...

Loquat

I helgen var Viktor och Johan ute och plockade Loquat vid universitetet där Johan jobbar. Loquat är en frukt som inte finns att köpa, den är så ömtålig att den inte tolererar hanteringen, men den är underbart god! Frukterna är små, ungefär som medelstora jordgubbar, och smakar ungefär som en blandning mellan äpple och persika. Funderar på att prova baka en paj på dem, det skulle nog vara gott.

Läs mer om loquat, som på svenska heter japansk mispel, här: http://www.linnaeus.nu/bibliotek/vaxt.asp?idnr=367

Vår nya syskonvagn

Bilden: Elliot i California Citrus State Park

Jag har en längre tid haft svåra problem med min rygg, jag har inflammationer i ryggraden och i musklerna i ena axeln, och har inte fått bära barnen. För några veckor sedan var vi tvugna att köpa en ny syskonvagn, en Eddie Bauer Transit Tandem. Den är helt otroligt lättkörd och blir löjligt liten ihopfälld. Den går lätt in i bagaget på vår lilla Toyota Camry coh det blir plats över för matkassar med god marginal. Pojkarna sitter bra i den, även om jag hade önskat att de varit vända mot mig men man kan väl inte få allt när man har en snål budget...

Så här ser den ut:



Dessutom är den väldigt lätt, jag kan bära den uppför trappan med en hand! Jag sydde överdrag till sitsen också, jag hade lite gardintyg över och tänkte att det vore smart med något som gick att ta av och tvätta:



Bilder från utflykten till California Citrus State Historic Park vi gjorde en söndag:

Kära politiker, välkommen att prova mina mockasiner

I år är det valår och med det kommer allt patetiskt valfläsk som vanligt synas på förstasidor och i tv-rutor. Jag tänkte dock att vi skulle samtala lite om vad det är för typ av samhälle vi vill leva i.

Det synes mig att svångremmen härjar svårt i Sverige och det i mitt tycke på helt fel ställen. Långtidssjuka förvägras ersättning, tydligen i förhoppning att de ska bli arbetsföra. Taket i föräldraförsäkringen höjs för dem som redan måste anses vara välbeställda, medan golvet är pinsamt lågt för dem som redan har det sämst. Det borde vara i barnens intresse att se till att golvet höjs istället för att ge mer till dem som redan har mycket. Vårdköerna bara ökar, byråkratin i vårdapparaten är ett skämt. Våra ungdomar mår sämre och sämre psykiskt medan psykiatriska mottagningar för ungdomar stängs på löpande band och vi tvingar stressjukdomar på våra småbarn. Ingenstans finns något tecken på att ett människovärde består av mer än de skatteintäkter man genererar. Vart bär den stig vi slagit in på?

Kära politiker, i er iver att verka effektiva slår och sparkar ni hejdlöst på människor som redan ligger ned. De svaga i samhället sätts på undantag och blir plötsligt paria, persona non grata, detta i det land som så gärna vill vara bäst i världen på sociala skyddsnät. Något måste hända och det snart.

Medan Statssekreterare Danielsson ogenerat tar regeringsplanet till Bryssel för 27:e gången i år sitter jag här, kroniskt sjuk, utan möjlighet att arbeta och helt utan ekonomisk ersättning eftersom klimatet för långtidssjuka hårdnat och FK godtyckligt underkänt mitt läkarintyg pga en språklig teknikalitet. Jag är livegen, försörjd av min man på gott och ont, oönskad och värdelös i samhällets ögon. Jag skälver lite inombords vid tanken på att jag är långt ifrån ensam om detta och att det glunkas om att ytterligare försämra villkoren för dem som har det svårast. Är det någon som skulle vilja låna mina mockasiner ett år för att få lite förstahandsupplevelser av hur er politik slår här i verkliga livet? Nej, jag tänkte väl det, jag tvivlar på att någon av er ens skulle stå ut en vecka. Jag lever så här varje dag, kanske resten av livet?

Vilket kön har din hjärna?

Tydligen är det sant att jag är testosteronskadad redan sedan moderlivet:

Your Brain is 40% Female, 60% Male

You have a total boy brain Logical and detailed, you tend to look at the facts And while your emotions do sway you sometimes... You never like to get feelings too involved

Testa vilket kön din hjärna har: What Gender Is Your Brain?

Jag passar i allafall väldigt bra ihop med Johan, han är 53% kvinna och 47% man tydligen. Healthy balance fick han, mendan jag fick total boy brain.

Plötsligt luktade det mint

Nu blev det sådär tyst igen, ni vet, och så luktade det plötsligt väldigt mycket mint. Tur pojkarna förstår vikten av god tandhygien, bland annat användandet av tandtråd. Sen att de inte fattat vad man ska ha själva tandtråden till, det är en annan sak!

Poolinvigning

I helgen har det varit varmt och vi har invigt poolen på området. Elliot tyckte det var jätteskojigt men Viktor, som älskade att bada förra året, var lite skeptisk och höll sig mest på poolkanten. Det var den ömma modern som helt solo fick prova Viktors badring som han fick i födelsedagspresent.

Livsuppdateringsdravel

Bilden: Elliot leker med Viktors födelsedagsballong

Jag sitter här på morgonen medan barnens gröt står i mikron. Vi ska snart ut och promenera på Mt Rubidoux med några vänner, det gör vi ungefär fyra gånger i veckan och det är så skönt att börja dagen med en promenad. Jag brukar skjutsa Johan till jobbet och sedan åka vidare till berget.

Härom dagen skulle vi köpa en grind att sätta för köksöppningen för att hålla barnen ute och när vi kom till affären så stod det politiskt aktiva unga människor utanför. De ville att vi skulle skriva på en namninsamling för att sänka bensinpriserna och jag sa: "Du måste skoja? Om vi hade talat om att höja dem, kanske tom dubbla dem, jag DÅ skulle jag skrivit på". De blev jätteupprörda, hahaha! Men allvarligt? Amerika står för en mycket stor del av biltrafikföroreningarna, det går liksom inte att blunda för. Peak oil står för dörren och det är dags att vakna upp och lukta på kaffet.

Apropå lukta på kaffet ja... Elliot och Viktor luktade på kanel för några veckor sedan, måste ju slänga in bilderna efter att ha visat dammsugarmisären, så att ni riktigt får en känsla för hur våra dagar ser ut:

Hallå, vad gör ni?

Va, vi? Vaddå? Kanel? Näääääe?

Ser ni hur ögonen tåras?

Då var det klippt och skuret

Nu är vi steriliserade både Johan och jag. Jag gjorde det i torsdags och Johan i fredags. Båda var polikliniska ingrepp och det har gått väldigt bra för oss.

Jag infann mig på sjukhuset kl 13 på torsdagen och fick först vänta i lobbyn med en liten manick som skulle vibrera när de var redo för mig. Vibratorn funkade dock inte så jag satt i godan ro och läste Harry Potter i en halvtimme innan de fick hämta mig för hand. Jag fick komma in i ett stort rum med sängar, byta om till sjukhusrock och lägga mig i en säng under varma filtar. De tog mitt blodtryck och satte kanyl för dropp i vänstra armen. Sköterskorna var verkligen gulliga och det var tur för jag var jättenervös. Vi skämtade om min läkare - Dr. Carstens, en tvärhand hög farbror från Guatemala - som alltid är sen, så jag förberedde mig på att vänta länge. Vi fick dock alla en glad överraskning då de kallade mig till operation så fort de hade satt droppkanylen, han hade fått ett kejsarsnitt uppskjutet och tog mig före.

Jag skjutsades i säng till operationssalen och blev frågad 100 ggr om mitt namn, om jag var allergisk, om jag hade ätit eller druckit osv. Jag träffade narkosläkaren och berättade att jag har mått väldigt illa efter narkos alla gånger jag blivit sövd och han lovade pumpa mig full med tre olika motgift. Jag belv förresten erbjudern spinalbedövning också, dvs att jag kunde få vara vaken, men det tar längre tid att hämta sig ifrån samt att jag fått en fruktansvärd klåda efter spinalen jag fått vid kejsarsnitten, så jag valde narkos.

Jag skjutsades in i operationsrummet, som var iskallt, och fick lägga mig på operationsbordet. De tappade ett armstöd på min droppslang och det gjorde helvetiskt ont, men det gick bra tack vare att kanylen var så väl tejpad. Jag fick lugnande och fick sedan andas i en mask. Ett... två... tre.... minns inget mer.

Vaknade upp lite förvirrad på uppvaket ungefär en halvtimme senare. Jag fick medicin mot skakningar och nya varma filtar samt lite morfin. Allting snurrade och jag frågade samma sak säkert 4 gånger. De bara skrattade, de är väl vana antar jag. Jag piggnade till ganska fort och skjutsades i sängen till the recovery ward, de har som en tvåstegsuppvakning verkar det som - Så fort man är ute ur den värsta dimman så förflyttas man till en avdelning med lättare övervakning. Där blev jag tilldelad en egen sköterska som av mig is att suga på och vi pratade en del tills jag kände mig bättre. Hon ringde Johan och berättade att han kunde möta oss utanför sjukhuset kl 17. Jag var lite yr och mådde lite illa men jag hade inte ont. Kl 17 skjutsades jag ut i rullstol för att möta Johan och barnen. Viktor stirrade misstänksamt på mig och ville inte hälsa.

Väl hemma var jag väldigt seg och jag låg i soffan resten av kvällen med en hastigt ihopsydd riskudde på magen och jag somnade ganska tidigt och sov hela natten. Idag är det tre dagar sedan ingreppet och jag mår ganska bra. Jag är svullen och öm, men behöver ingen smärtstillande medicin eller så. Jag fick två små snitt, ett i naveln och ett i anslutning till mitt kejsarsnittsärr så detkommer inte att synas att jag gjort detta alls. Återbesök hor min tvärhandshöge gynekolog om två veckor, fram tills dess får vi hoppas att återhämtningen flyter på som den gjort hittills.

Kanske Johan vill berätta om sitt ingrepp lite senare.

Länge sedan...

Nu är jag här igen, jag ska försöka bli lite bättre på detta nu.

Viktor har fyllt två år och vi har haft kalas med hans kompisar här hemma. Det var mycket roligt och han fick många fina presenter. Elliot har blivit nästan 11 månader och Bröderna Bus är en talande beskrivning på dem...

Ni vet när det blir sådär tyst och man bara vet att det är nåt galenskap i görningen? Det hände här nyss: De tog sig in i klädkammaren, drog ned alla kläder från galgarna och tömde dammsugarbehållarna över dem. När jag insåg att det varit sådär tyst för länge och gick för att kolla hittade jag dem med munnarna fulla av dammsugarinnehållsäcklo.

Se så fint det blev:

Mmmm, mums!