Friday, October 03, 2008

Pimpa mitt badrum!

Vy från badrummet
Vy från hallen

Mitt i badrummet, vy mot köket

Från köket, vy snett mot toaletten

Vy från köket


Vy från toaletten



Toaletten och badrummet ligger alltså i fil och har separata utrymmen. Man kan stänga om sig både på toa och i badrummet. Vi har en dörr från hallen till toaletten, en dörr mellan toaletten och badrummet och en dörr från badrummet till köket. Allt går i grisskärt och vitt. HUUUUR får man detta att se trevligt ut och inte så herrans kommunalt?

Saturday, February 03, 2007

Back in Sweden - Tillbaks i Sverige

We're finally back, and it actually feels like home...
Vi är äntligen tillbaka och det känns faktiskt som hemma...

Pictures from today
Bilder från idag

Me and Viktor on the snow racer,
Nelson is trying to catch up
Viktor and Elliot
Viktor
Elliot and Nelson
Elliot and Viktor


Snowy greetings from the Liljeblad family!
Snöiga hälsningar från Liljeblads!





Monday, November 06, 2006

Nya bilder

Länge sedan jag uppdaterade här men nu är det dags för lite bilder tycker jag! Dessa är från morgonpromenaden idag, vi har underbart novemberväder!


Viktor kastar sand

Viktor och Jamie hand i hand

Barnen vill alltid gå själva över bron

Elliot filosoferar i brisen

Sunday, September 17, 2006

"Kan du ta hand om barnen kan du också arbeta"

Nu har jag följt valdebatten i några veckor och valvakan ikväll. Speciellt är det ett påstående från Alliansen som slår mig som ett knytnävsslag i ansiktet gång på gång:

"Alla kan jobba med något, om det så bara rör sig om någon timme om dagen."

Den som påstår detta har antingen brist på kunskap eller empati. Troligen båda. Säkert är i allafall att man aldrig varit i sitsen att inte vara arbetsför. Det som Alliansen mest verkar haka upp sig på är om man kan ta hand om sina barn. Kan man det så kan man också jobba, åtminstone deltid. För min egen del ser det i dagsläget ut såhär:

Min man jobbar heltid och jag är hemma med barnen. Jag är manodepressiv och har så varit hela mitt liv. Jag har pluggat och arbetat och kört mig själv _helt_ i botten två gånger och det har tagit lång tid att ens komma tillbaka till stadiet där jag klarat av att sköta min personliga hygien. Allt detta alltså för at jag gått på det där jävla skitsnacket om att alla minsann känner sig trötta och less ibland och att jag bara behöver ta mig i kragen, kämpa lite till, bita ihop några månader till.

I dagsläget kan jag _nästan_ ta hand om barnen medan min man jobbar. Nästan. Min man måste ha ständig jour och kunna lämna sitt arbete och komma hem när jag inte klarar av det. Som tur är har han ett fritt arbete och en förstående chef. Ponera nu då att uttalandet "ta hand om barn = arbetsför" stämmer. Jag skulle då alltså kunna jobba lika länge som jag kunde ta hand om barnen, dvs kanske 75-80% av en heltid. Det som HELT glöms bort är detta: När min man kommer hem är det han som har ansvar för middagslagning och att ta hand om barnen och få dem i säng osv, för efter en dag med barnen är jag helt slut. Om jag också jobbade skulle all min energi gå åt till arbetet och jag skulle inte kunna vara någon mamma till mina barn alls. Vem vinner på ett sådant synsätt? Jag? Mina barn? Samhället?

Min sjukdom fungerar så att jag i dagsläget inte heller skulle kunna arbeta mindre än den tid jag är med barnen, tex 25% (som är minimitiden för arbetsträning). Det skulle fortfarande suga ut energi så att jag inte skulle ha någon ork för min familj. Idag är jag helt och hållet försörjd av min man. För första gången på 33 år har jag fått en sjysst balans på livet - jag har inga _krav_ på mig som triggar igång min sjukdom. Jag tjänar på att inte arbeta! Det är bara det att den sortens rikedom jag idag funnit inte är värd något i Alliansens ögon, för den handlar inte om pengar...

Monday, August 21, 2006

Öppet brev till Akademikliniken

"Bästa Akademikliniken,

På ett dikussionsforum länkades det till er site, www.akademikliniken.se/, på ämnet blygdläppsförminskning. Eftersom jag i princip har obegränsat med tid, och därför inte kan hålla mig från att klicka på alla länkar jag ser, så kastades jag in i denna formulering under er sektion om intimkirurgi, kvinna:

"Många kvinnor störs av oregelbundenheter i blygdläpparnas utseende. Den kanske vanligaste avvikelsen är alltför stora inre blygdläppar. Om dessa hänger långt nedanför de yttre kan de dels bli utsatta för skavningsskador och dels ge ett estetiskt mindre tilltalande intryck"

Nog för att jag förstår att ni är ett vinstdrivande företag, vad jag än tycker om själva föresteelsen, men jag blev ändå nästan stum av förvåning över det bisarra i att ni fiskar kunder genom att tala om för dem att de är "avvikelser" och "estetiskt mindre tilltalande". Om man har fysiologiska problem, till exempel skavsår - visst är det sjysst att intimkirurgi finns - men att lura i fullt normala kvinnor, som är utan fysiologiska problem, att de är felaktigt konstruerade och fula känns inte direkt förtroendeingivande.

Skulle jag någon gång falla för det onaturliga skönhetsidealet (man baxnar lite inför tanken på vad som skall komma härnäst, har ni tex börjat med anusblekning ännu?) så kommer jag garanterat att välja någon annan klinik än er, tack vare den frihet ni tagit er att förfula min kropp utan tillfrågan.


Med hopp om lite eftertanke i beskrivningarna på er site,

Anne Liljeblad, dyrkad dumbosnippa
Riverside, Kalifornien, USA"

Friday, June 30, 2006

36°C och ett dumpster diving-fynd

Sommaren har börjat på allvar och temperaturen börjar dra sig mot 40°C varje dag. I juli och augusti är det aldrig under 30 grader, utom på natten. Tur det blir lite svalare på natten i allafall så att man kan öppna upp och vädra ur lägenheten. I förrgår var det 39°C. Lägenheten höll 33 grader och det kändes svalt och skönt när man kom in!

Idag har jag och barnen promenerat på Mt Rubidoux på morgonen och efter det var vi så svettiga att vi tog oss ett dopp i poolen. Härligt att kunna bada med dem, de älskar vattnet. De är dock lite vghalsiga så det är svårt att bada med dem själv. Båda hamnade under vattnet ett par gånger men de blir inte avskräkta alls utan skrattar när man fiskar upp dem och sedan är de genast där och ska kasta sig i igen. Tyvärr finns ingen barnpool, det är synd tycker jag. Nu måste vi ju vara i den djupa bassängen och barnen håller mest till på trappan. En annan sak sm är svår är att betongen runt om bassängen blir så het att vi måste lyfta dem direkt från vagnen i vattnet, annars bränner de sig. Viktor brukar dock vänta snällt på trappan medan jag lyfter i Elliot, är jag i vattnet så kastar dock Viktor sig handlöst ut och litar på att jag fångar honom...

Har inte kunnat ta några badbilder i år, men här kommer några från förra året:



Joo, nu hittade jag några badbilder från i år! De är från makens chefs pool, vi var där på lite eftermiddags-relax för några veckor sedan, här kommer de:



Och den här urskojiga leksaken hittade jag i sopcontainern igår, pojkarna verkar gilla den skarpt, de lekar mycket med den:

Tuesday, June 27, 2006

Nu är Elliots tunga klippt

I fredags var Elliot sövd och fick sitt tungband klippt. Han var jättesur för att han inte fick tutta på morgonen när han vaknade, han fick inte äta eller dricka något efter midnatt, så vi åkte och handlade på affären för att distrahera honom lite - kl 6 var vi där och hängde på låset! :-D (Öppettiderna är 6-24 varje dag.)

Allt gick jättebra och Elliot var på gott humör hela tiden i princip. Jag fick vara med i op-rummet och han blev lite rädd när de satte masken över hans ansikte men det tog bara 20 sekunder, sedan sov han så sött. Själva ingreppet tog knappt mer än en minut - klipp och sedan ett stygn under tungan.

Jag fick vänta i väntrummet medan han kvicknade till och när de hämtade mig satt han och skrattade i en sköterskas knä. Det första han hade gjort var att sticka ut tungan, det har han ju inte kunnat förut! Han hade inte varit ledsen eller rädd alls, det kändes mycket skönt. Jag ammade och Elliot blev sååååå lycklig: "Ääääääääntligen får man tutta!"

Vi var kvar på uppvaket en kvart, sedan fick vi åka hem för han var så pigg och fick behålla bröstmjölken. Väl hemma fick han lite smärtstillande men var sitt vanliga jag. Han åt och drack precis som vanligt och vi har inte märkt något särskilt alls på honom. Det var skönt att det gick så smärtfritt och smidigt och det är skönt att ha det gjort.