Thursday, February 02, 2006

Oj, vad lite tid det finns

Inte hinner jag uppdatera här så mycket som jag skulle vilja nu när maken är borta, men jag gör ett litet försök nu när kidsen varit nöjda i hela tre minuter.

Lite saker händer det här, idag har det varit hit en speech therapist och en fysical therapist för att utvärdera Viktors "talförsening". Vi är ju inte speciellt oroliga eftersom han helt enkelt verkar vara lite sen p ådet mesta han gör, men det är väl alltid positivt för Viktor att utveckla sin kommunikatinosförmåga om det är möjligt. Jag blev intervjuad före jul och i dag kom de alltså på hembesök. Viktor var nysoven och tyckte det var störtlajbans, för de hade med sig en hel resväska med roliga leksaker! De lekte med Viktor och testade om han kunde stoppa plaströr i en bräda med hål och om han kunde sätta rätt form på rätt plats på en annan bräda. Detta klarade han med bravur. Jag fick svara på en massa formulärfrågor och de kom fram till att han finmotoriskt ligger före sin ålder, grovmotorisk helt enligt statistiken och språk- och förståelsemässigt mer än 33% under sin ålder.

Detta var ungefär vad vi kommit fram till själva, förutom det med finmotoriken, som vi inte har så stor koll på vad som är normalt. Till att börja med kommer det komma hem en talpedagog till oss två gånger i veckan och leka med Viktor, det tror jag han kommer tycka är jätteroligt! Sedan, när det kommer någon öppning, så kan han få komma till en talstimulerade gruppverksamhet och vara tillsammans med andra barn som är lite sena med talet. Det tror jag också att han skulle tycka var roligt, han gillar barn och folk i allmänhet. Det skulle dock vara tre gånger i veckan á tre timmar, vi får väl ta ställning till det när vi ser hur det går med hembesöken först.

Elliot äter mat och kan sätta sig upp själv när han ligger på golvet. Att sitta är däremot fortfarande lite vingligt. Pincettgreppet har han också hittat nu när han har börjat plocka med mat. Det är så roligt att se dem utvecklas!

Idag på morgonen har vi varit ute och promenerat med några vänner och det är alltid jätteskönt. Vi försöker gå 5 kilometer 3-4 ggr i veckan på Mt Rubidoux, det är bra motion. Killarna gillar det också, de sitter nu båda två när vi går i sittdelen på den stora BRIO-vagnen som vi fick av Tom. Imorgon ska jag åka till Frälsningsarméns second hand och titta efter en byrå att ha barnens kläder i. Vi har nu fått så mycket kläder att våra korgar i köksskåpen inte räcker till! Första fredagen varje månad har Frälsis halva priset på allt i butiken, det är lagom pris tycker jag, hoppas jag kan hitta nåt lämpligt. Jag hyser inte så stort hopp i och för sig, det brukar vara smockfullt i affären då.

På söndag tänkte jag ta barnen och åka till en arabhästshow ca 45 minuters bilväg härifrån, vi får se hur natten varit och om någon kanske vill följa med oss.

Såhär gulligt somnade killarna igår kväll

Jag myser lite med Elliot

Viktor poserar

Viktor har krupp. Igen.
Så här lätt är det att ge amerikansk medicin
eftersom all medicin smakar tuggummi:



3 Comments:

Blogger crrly said...

Helt underbara bilder! :)

Pratar du/ni ingen svenska hemma? Om ni gör det är det väl inte så konstigt om han ligger ltie efter i talet just nu?

Förresten är du utmanad. Kolla min blogg! :)

1:50 PM  
Blogger Vi på Kantarellen said...

Så himla kul att hitta bloggar från Californien. Var närmre bestämt bor du? "Fågel, fisk eller mittemellan"?

Själv åker jag över till LA igen om tre veckor. "Dotra mi" bor där.

Förresten... det är tack vare crrly som jag hittade hit.

1:10 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag är lite inne på crrlys spår här. Jag antar att ni pratar svenska hemma, men som jag förstått det så kan barn hamna efter i talutvecklingen ändå, bara genom att leva i ett samhälle där de exponeras för två språk. Gissar att talpedagogen bör veta...men helt säker kan man ju inte vara. Något att kolla?

Annars är jag så imponerad av hur duktiga de är även här i Massachusetts på att fånga upp barn som har olika slags problem (från talstörningar till mycket värre), och ge dem rätt behandling. Jag har en kompis vars sons autism upptäcktes oerhört tidigt tack vare det, samt en dagisfrökens uppmärksamhet. Han har fått massor av stöd - s.k. early intervention.

Ha det gott!

9:26 PM  

Post a Comment

<< Home