Där är du! Vem är jag?

Pimpa mitt badrum!

2008-10-03T15:54:00.000-07:00

Vy från badrummet

Vy från hallen

Mitt i badrummet, vy mot köket

Från köket, vy snett mot toaletten

Vy från köket

Vy från toaletten

Toaletten och badrummet ligger alltså i fil och har separata utrymmen. Man kan stänga om sig både på toa och i badrummet. Vi har en dörr från hallen till toaletten, en dörr mellan toaletten och badrummet och en dörr från badrummet till köket. Allt går i grisskärt och vitt. HUUUUR får man detta att se trevligt ut och inte så herrans kommunalt?

Back in Sweden - Tillbaks i Sverige

2007-02-03T06:19:00.000-08:00

We're finally back, and it actually feels like home...

Vi är äntligen tillbaka och det känns faktiskt som hemma...

Pictures from today

Bilder från idag

Me and Viktor on the snow racer,

Nelson is trying to catch up

Viktor and Elliot
Viktor
Elliot and Nelson
Elliot and Viktor

Snowy greetings from the Liljeblad family!
Snöiga hälsningar från Liljeblads!

Nya bilder

2006-11-06T12:56:00.000-08:00

Länge sedan jag uppdaterade här men nu är det dags för lite bilder tycker jag! Dessa är från morgonpromenaden idag, vi har underbart novemberväder!

Viktor kastar sand

Viktor och Jamie hand i hand

Barnen vill alltid gå själva över bron

Elliot filosoferar i brisen

"Kan du ta hand om barnen kan du också arbeta"

2006-09-17T16:06:00.000-07:00

Nu har jag följt valdebatten i några veckor och valvakan ikväll. Speciellt är det ett påstående från Alliansen som slår mig som ett knytnävsslag i ansiktet gång på gång:

"Alla kan jobba med något, om det så bara rör sig om någon timme om dagen."

Den som påstår detta har antingen brist på kunskap eller empati. Troligen båda. Säkert är i allafall att man aldrig varit i sitsen att inte vara arbetsför. Det som Alliansen mest verkar haka upp sig på är om man kan ta hand om sina barn. Kan man det så kan man också jobba, åtminstone deltid. För min egen del ser det i dagsläget ut såhär:

Min man jobbar heltid och jag är hemma med barnen. Jag är manodepressiv och har så varit hela mitt liv. Jag har pluggat och arbetat och kört mig själv _helt_ i botten två gånger och det har tagit lång tid att ens komma tillbaka till stadiet där jag klarat av att sköta min personliga hygien. Allt detta alltså för at jag gått på det där jävla skitsnacket om att alla minsann känner sig trötta och less ibland och att jag bara behöver ta mig i kragen, kämpa lite till, bita ihop några månader till.

I dagsläget kan jag _nästan_ ta hand om barnen medan min man jobbar. Nästan. Min man måste ha ständig jour och kunna lämna sitt arbete och komma hem när jag inte klarar av det. Som tur är har han ett fritt arbete och en förstående chef. Ponera nu då att uttalandet "ta hand om barn = arbetsför" stämmer. Jag skulle då alltså kunna jobba lika länge som jag kunde ta hand om barnen, dvs kanske 75-80% av en heltid. Det som HELT glöms bort är detta: När min man kommer hem är det han som har ansvar för middagslagning och att ta hand om barnen och få dem i säng osv, för efter en dag med barnen är jag helt slut. Om jag också jobbade skulle all min energi gå åt till arbetet och jag skulle inte kunna vara någon mamma till mina barn alls. Vem vinner på ett sådant synsätt? Jag? Mina barn? Samhället?

Min sjukdom fungerar så att jag i dagsläget inte heller skulle kunna arbeta mindre än den tid jag är med barnen, tex 25% (som är minimitiden för arbetsträning). Det skulle fortfarande suga ut energi så att jag inte skulle ha någon ork för min familj. Idag är jag helt och hållet försörjd av min man. För första gången på 33 år har jag fått en sjysst balans på livet - jag har inga _krav_ på mig som triggar igång min sjukdom. Jag tjänar på att inte arbeta! Det är bara det att den sortens rikedom jag idag funnit inte är värd något i Alliansens ögon, för den handlar inte om pengar...

Öppet brev till Akademikliniken

2006-08-21T15:32:00.000-07:00

"Bästa Akademikliniken,

På ett dikussionsforum länkades det till er site, www.akademikliniken.se/, på ämnet blygdläppsförminskning. Eftersom jag i princip har obegränsat med tid, och därför inte kan hålla mig från att klicka på alla länkar jag ser, så kastades jag in i denna formulering under er sektion om intimkirurgi, kvinna:

"Många kvinnor störs av oregelbundenheter i blygdläpparnas utseende. Den kanske vanligaste avvikelsen är alltför stora inre blygdläppar. Om dessa hänger långt nedanför de yttre kan de dels bli utsatta för skavningsskador och dels ge ett estetiskt mindre tilltalande intryck"

Nog för att jag förstår att ni är ett vinstdrivande företag, vad jag än tycker om själva föresteelsen, men jag blev ändå nästan stum av förvåning över det bisarra i att ni fiskar kunder genom att tala om för dem att de är "avvikelser" och "estetiskt mindre tilltalande". Om man har fysiologiska problem, till exempel skavsår - visst är det sjysst att intimkirurgi finns - men att lura i fullt normala kvinnor, som är utan fysiologiska problem, att de är felaktigt konstruerade och fula känns inte direkt förtroendeingivande.

Skulle jag någon gång falla för det onaturliga skönhetsidealet (man baxnar lite inför tanken på vad som skall komma härnäst, har ni tex börjat med anusblekning ännu?) så kommer jag garanterat att välja någon annan klinik än er, tack vare den frihet ni tagit er att förfula min kropp utan tillfrågan.

Med hopp om lite eftertanke i beskrivningarna på er site,

Anne Liljeblad, dyrkad dumbosnippa
Riverside, Kalifornien, USA"

36°C och ett dumpster diving-fynd

2006-06-30T12:57:00.000-07:00

Sommaren har börjat på allvar och temperaturen börjar dra sig mot 40°C varje dag. I juli och augusti är det aldrig under 30 grader, utom på natten. Tur det blir lite svalare på natten i allafall så att man kan öppna upp och vädra ur lägenheten. I förrgår var det 39°C. Lägenheten höll 33 grader och det kändes svalt och skönt när man kom in!

Idag har jag och barnen promenerat på Mt Rubidoux på morgonen och efter det var vi så svettiga att vi tog oss ett dopp i poolen. Härligt att kunna bada med dem, de älskar vattnet. De är dock lite vghalsiga så det är svårt att bada med dem själv. Båda hamnade under vattnet ett par gånger men de blir inte avskräkta alls utan skrattar när man fiskar upp dem och sedan är de genast där och ska kasta sig i igen. Tyvärr finns ingen barnpool, det är synd tycker jag. Nu måste vi ju vara i den djupa bassängen och barnen håller mest till på trappan. En annan sak sm är svår är att betongen runt om bassängen blir så het att vi måste lyfta dem direkt från vagnen i vattnet, annars bränner de sig. Viktor brukar dock vänta snällt på trappan medan jag lyfter i Elliot, är jag i vattnet så kastar dock Viktor sig handlöst ut och litar på att jag fångar honom...

Har inte kunnat ta några badbilder i år, men här kommer några från förra året:

Joo, nu hittade jag några badbilder från i år! De är från makens chefs pool, vi var där på lite eftermiddags-relax för några veckor sedan, här kommer de:

Och den här urskojiga leksaken hittade jag i sopcontainern igår, pojkarna verkar gilla den skarpt, de lekar mycket med den:

Nu är Elliots tunga klippt

2006-06-27T11:27:00.000-07:00

I fredags var Elliot sövd och fick sitt tungband klippt. Han var jättesur för att han inte fick tutta på morgonen när han vaknade, han fick inte äta eller dricka något efter midnatt, så vi åkte och handlade på affären för att distrahera honom lite - kl 6 var vi där och hängde på låset! :-D (Öppettiderna är 6-24 varje dag.)

Allt gick jättebra och Elliot var på gott humör hela tiden i princip. Jag fick vara med i op-rummet och han blev lite rädd när de satte masken över hans ansikte men det tog bara 20 sekunder, sedan sov han så sött. Själva ingreppet tog knappt mer än en minut - klipp och sedan ett stygn under tungan.

Jag fick vänta i väntrummet medan han kvicknade till och när de hämtade mig satt han och skrattade i en sköterskas knä. Det första han hade gjort var att sticka ut tungan, det har han ju inte kunnat förut! Han hade inte varit ledsen eller rädd alls, det kändes mycket skönt. Jag ammade och Elliot blev sååååå lycklig: "Ääääääääntligen får man tutta!"

Vi var kvar på uppvaket en kvart, sedan fick vi åka hem för han var så pigg och fick behålla bröstmjölken. Väl hemma fick han lite smärtstillande men var sitt vanliga jag. Han åt och drack precis som vanligt och vi har inte märkt något särskilt alls på honom. Det var skönt att det gick så smärtfritt och smidigt och det är skönt att ha det gjort.

Uh oh!

2006-06-15T16:18:00.000-07:00

Viktor har fått sinn första skada som krävde akutvård. Härom kvällen ramlade han baklänges från skrivbordsstolen och slog bakhuvudet i kanten på skrivbordet. Vi hörde smällen men han var inte ledsen länge och verkade inte påverkad så han var på väg att somna på min arm när jag såg att det var blod på den. Upp och tända lysen och undersöka och det var bara att konstatera att det behövde sys. Johan åkte iväg till akuten och Viktor fick tre häftklamrar över jacket. Akutbesöket gick fort tack och lov, det var en lugn kväll på akuten. De åkte 22.45 och var tillbaka, ihophäftade och klara, kl 00.45.

Viktor verkar inte känna av det alls, han är precis som vanligt. Den 22 juni ska vi till vår barnläkare och ta bort klamrarna.

Stoppad av polisen

2006-06-07T18:01:00.000-07:00

Idag har jag blivit stoppad av polisen. Jag blev skitnervös och började tänka igenom vad jag kunde begått för brott. Jag körde in på sidan och polisbilen stannade bakom. Jag vevade ned rutan och halade fram körkortet (gud vilken tur att jag hade det med mig!) men registreringsbeviset hittade jag inte, det måste Viktor rivit ut när han lekt i handskfacket. snacka om nervöst alltså...

Polisen kom fram och sade god morgon och gjorde en konstpaus (jag blev lite skakis) innan han bad om "licence and registration, please". "I can't find my registration", pep jag och han sade att det var ok. Torkade en svettpärla ur pannan och väntade på den stora smällen - det brott jag begått - och jag såg framför mig några sköna tusenlappar som vi inte hade flyga sin kos. Dock var det tydligen min lyckodag för anledningen till att de hejdat mig var att de körde runt och kollade bilbarnstolar. De hade sett mina barns huvuden och undrat om de satt fast, de åker ju bakåtvänt vilket inga andra barn som växt ur babyskyddet gör här. Man vänder i allmänhet i ettårsåldern eller när de väger typ 10 kg.

Jag fick i allafall högsta betyg på monteringen och de berömde mig för att de satt bakåt. Jag gick ju en liten kurs hos polismyndigheten när jag köpte stolarna här, eftersom jag kände mig osäker på reglementet. Kul att få lite cred för mina tokiga "svenska" idéer!

Tribute to Buzz.crew

2006-06-04T09:31:00.000-07:00

Några av de lyckligaste stunderna i mitt liv har jag haft tillsammans med några fantastiska människor från buzz.bazooka.se. Det insåg jag nyss när jag satt och gav mina små buzz.barn gröt såhär på morgonkvisten. Jag gifte mig ju med den gode buzz.doktorn dessutom, livet kan ju knappt bli bättre.

Jag kommer aldrig glömma parkfesten med mitt livs bästa och längsta fylla och den fantastiska promenaden över Västerbron i soluppgång tillsammans med människor som jag genuint älskar.

Jag saknar er så mycket!

Då var det klippt igen då

2006-06-02T14:42:00.000-07:00

Nya upptåg av bröderna bus och fråga mig inte hur det gick till för jag har ingen aning. Satt och zappade på tv:n för att göra en experimentell könsjämförelse av vad som visades på våra kanaler och barnen lekte på köksgolvet. När jag reser mig upp för att ge barnen vatten så fastnar min fot i nåt klibbigt på heltäckningsmattan... Tittar mig omrking och ser soffkudden... Och den limfälla för gnagare som är fastkletad på den...

om det är någon som har nåt förslag på hur man får bort superklibbigt lim från lädersoffa så tar jag tacksamt emot!

Babyfot+råtfällelim+heltäckningsmatta=dålig kombination

Ett toalettbesök i den liljebladska familjen

2006-06-02T11:50:00.000-07:00

Ibland ger jag rådet till utsjasade föräldrar med väldigt aktiva och/eller gränsprövande barn att välja sina strider. Igår när jag satt på toaletten så funderade jag på hur vår vardag skulle se ut om jag inte valde mina strider utan såg det som min uppgift att upplysa barnen om varje grej jag ansåg att de inte skulle göra. Historien nedan är autentisk, förutom mitt agerande när det gäller tillsägelser.

Scenario:

Mamman blir kissnödig och reser sig från stolen för att gå på toaletten. Genast börjar båda barnen, 1 och 2 år gamla, gnälla och skrika. Ingen idé att försöka gå ensam alltså, de får följa med. Minstingen hänger mig i byxbenet hela vägen till badrummet och 2-åringen springer i förväg. Jag säger "nej! jag vill inte att du drar i mina byxor" och tar bort 1-åringens händer.

Jag öppnar dörren till badrummet, den är försedd med barnspärr så att de inte ska kunna drunkna i toan, och 2-åringen tränger sig före, rusar in och öppnar toalocket och kör ned armarna. Jag säger "nej! usch, det där är äckligt, du får inte göra så!". Under tiden har ettåringen öppnat skåpen under handfatet och rivit ut en toapappersrulle - är det inte märkligt hur de kan få ut 200 m toapapper på 3 sekunder? Jag bannar 1-åringen och rullar upp toapappret (jag har inte fått kissa än) och ställer tillbaka det uppepå handfatet.

Under tiden jag rullade upp pappret har 2-åringen klättrat i badkaret och öppnat en schampoflaska som han glatt suger på. Jag säger "nej" och tar flaskan ifrån honom varpå han får nån slags spel och kastar sig raklång i badkaret och gallskriker. Medan jag ställde undan schampoflaskan så har 1-åringen fått tag på och hällt ut en korg med alla mina hårsnoddar på golvet. Han stoppar små klämmor i munnen och jag säger "nej, du får inte stoppa dem i munnen" och tar undan småprylarna. 3 minuter har förflutit och jag har fortfarande inte kissat. 2-åringen gallskriker alltjämt. Lillemannen suger på en ofarlig hårsnodd och jag får sätta mig på toa. 2-åringen blir intresserad och börjar rycka i spolspaken. Jag säger "nej, du får vänta tills jag är klar". 2-åringen kastar sig på golvet och börjar gallskrika igen.

1-åringen får tag på toapappret och vips är 200 m papper utrullat igen. 2-åringen blir intresserad och börjar riva av småbitar. Jag bannar dem båda, hur ska de annars veta att man inte får rulla ut papper när de är 15? 2-åringen tar då papperskorgen och häller ut allt på golvet, vänder den upp och ned och klättrar upp på handfatet. Han vrider på varmvattenkranen och jag säger "nej!" och stänger av den. Han sätter på, jag säger "nej" och stänger av osv. Lillebror klättrar över kanten på badkaret och får tag i tvålen och jag tar tvålen ifrån honom och säger "nej, du får inte ha tvålen!" Under tiden har storebror lassat toapapper under kranen i handfatet, jag säger "nej, du får inte lägga pappret där!".

Jag är nu klar och plockar upp lite papper från golvet medan lillebror surar i badkaret för att han inte fick ha tvålen. Storebror har ordnat stopp i handfatet och jag börjar bli arg.

Nu får storebror spola toaletten och medan jag försöker rensa avloppet från blött papper så ramlar lillebror ur badkaret. Storebror slänger skräpet från papperskorgen i badkaret och jag säger "nej, lägg det i papperskorgen istället", medan jag försöker trösta lillebror. Lillebror blir glad igen och jag börjar hjälpa storebror att lägga skräpet i papperskorgen. Lillebror kryper in i städskåpet och suger på svampen som jag har när jag torkar handfatet. Jag säger "nej" och tar svampen ifrån honom. Storebror släcker lyset, jag säger "nej, tänd igen". Det vill han inte så jag gör det själv. Medan jag tvättar händerna har lillebror vält papperskorgen och suger på gamla örontops (jag fyar såklart) medan storebror har övertagit sugandet på städsvampen.

Så, det var 6 minuter ur vårt vardagsliv. Såhär ser det ut varje dag, hela dagarna. På 6 minuter fick de höra

* 16 NEJ
* 6 INTE

Om jag skulle applicera detta en hel dag (10 vakna timmar minus nån halvtimme då de faktiskt lyckas syssla med sånt som de får göra) skulle de få höra:

* 1520 NEJ
* 570 INTE

Kul tillvaro? Nej, knappast. Hur gör jag då om jag undviker nej och inte? Blir inte barnen oregerliga då om de aldrig får reda på vad som gäller? Ja, i dagsläget framstår de säkert som oregerliga inför andra, men om några år kommer det inte vara någon skillnad på dem och andra barn. Först väljer jag ut vad jag ska bränna mitt krut på, för att säga till mina barn att de inte får göra något hjälper inte ur uppfostringssynpunkt, de kan inte göra som jag säger i allafall. Min äldsta kunde man säga åt och han gjorde som man sade efter ett tag, men så är inte småbröderna tydligen. Jag har valt att ta strid efter dessa kriterier: De riskerar att skada sig själva eller någon annan, de riskerar ha sönder något dyrt. I de övriga situationerna avleder jag eller förekommer. Att ställa undan sådant som de inte får ha och sätta lås på skåp och lådor där vi förvarar barnotillåtna saker är en stor hjälp.

Jävla skitvecka!

2006-06-02T09:38:00.002-07:00

I tisdags tappade jag bort vår syskonvagn som vi bara haft ett par månader. Jag glömde packa in den i bilen efter vår dagliga promenad och någon tog den. Jag har satt upp lappar med bild och telefonnummer men det är nog kört...

I tisdags blev också Viktor diagnosticerad med förkylningsastma och står nu på tre mediciner varav två gör honom hyperaktiv. Livat värre. Desutom är båda barnen inne i en extremt gnällig och needy period och grinar och gnäller hela dagarna. Det gör mig tokig!

Igår var det dock lite roligt för då var jag och en kompis på IKEA hela dagen medan Johan var hemma med barnen. Jag behövde verkligen en paus från hemmalivet och det var skönt. Köpte lite småprylar som vi behövde samt en present till ett par vänner som ska gifta sig.

Så, nu har jag gnällt färdigt, men det har inte Elliot som står och rycker i mina byxor medan jag ammar Viktor...

Då var det dags igen...

2006-05-23T14:30:00.000-07:00

Jaha, nu blev det sådär tyst igen medan en stackars mamma försökte gå på toaletten ifred... Alla tvättservetterna utrivna ur skötväskan och använda till att torka tv:n med...

Skitnöjd...

Om man kollar den här bilden så förstår
man ju vilka gener de bär på i och för sig...

Loquat

I helgen var Viktor och Johan ute och plockade Loquat vid universitetet där Johan jobbar. Loquat är en frukt som inte finns att köpa, den är så ömtålig att den inte tolererar hanteringen, men den är underbart god! Frukterna är små, ungefär som medelstora jordgubbar, och smakar ungefär som en blandning mellan äpple och persika. Funderar på att prova baka en paj på dem, det skulle nog vara gott.

Läs mer om loquat, som på svenska heter japansk mispel, här: http://www.linnaeus.nu/bibliotek/vaxt.asp?idnr=367

Vår nya syskonvagn

2006-05-19T20:42:00.000-07:00

Bilden: Elliot i California Citrus State Park

Jag har en längre tid haft svåra problem med min rygg, jag har inflammationer i ryggraden och i musklerna i ena axeln, och har inte fått bära barnen. För några veckor sedan var vi tvugna att köpa en ny syskonvagn, en Eddie Bauer Transit Tandem. Den är helt otroligt lättkörd och blir löjligt liten ihopfälld. Den går lätt in i bagaget på vår lilla Toyota Camry coh det blir plats över för matkassar med god marginal. Pojkarna sitter bra i den, även om jag hade önskat att de varit vända mot mig men man kan väl inte få allt när man har en snål budget...

Så här ser den ut:

Dessutom är den väldigt lätt, jag kan bära den uppför trappan med en hand! Jag sydde överdrag till sitsen också, jag hade lite gardintyg över och tänkte att det vore smart med något som gick att ta av och tvätta:

Bilder från utflykten till California Citrus State Historic Park vi gjorde en söndag:

Kära politiker, välkommen att prova mina mockasiner

2006-05-17T15:44:00.000-07:00

I år är det valår och med det kommer allt patetiskt valfläsk som vanligt synas på förstasidor och i tv-rutor. Jag tänkte dock att vi skulle samtala lite om vad det är för typ av samhälle vi vill leva i.

Det synes mig att svångremmen härjar svårt i Sverige och det i mitt tycke på helt fel ställen. Långtidssjuka förvägras ersättning, tydligen i förhoppning att de ska bli arbetsföra. Taket i föräldraförsäkringen höjs för dem som redan måste anses vara välbeställda, medan golvet är pinsamt lågt för dem som redan har det sämst. Det borde vara i barnens intresse att se till att golvet höjs istället för att ge mer till dem som redan har mycket. Vårdköerna bara ökar, byråkratin i vårdapparaten är ett skämt. Våra ungdomar mår sämre och sämre psykiskt medan psykiatriska mottagningar för ungdomar stängs på löpande band och vi tvingar stressjukdomar på våra småbarn. Ingenstans finns något tecken på att ett människovärde består av mer än de skatteintäkter man genererar. Vart bär den stig vi slagit in på?

Kära politiker, i er iver att verka effektiva slår och sparkar ni hejdlöst på människor som redan ligger ned. De svaga i samhället sätts på undantag och blir plötsligt paria, persona non grata, detta i det land som så gärna vill vara bäst i världen på sociala skyddsnät. Något måste hända och det snart.

Medan Statssekreterare Danielsson ogenerat tar regeringsplanet till Bryssel för 27:e gången i år sitter jag här, kroniskt sjuk, utan möjlighet att arbeta och helt utan ekonomisk ersättning eftersom klimatet för långtidssjuka hårdnat och FK godtyckligt underkänt mitt läkarintyg pga en språklig teknikalitet. Jag är livegen, försörjd av min man på gott och ont, oönskad och värdelös i samhällets ögon. Jag skälver lite inombords vid tanken på att jag är långt ifrån ensam om detta och att det glunkas om att ytterligare försämra villkoren för dem som har det svårast. Är det någon som skulle vilja låna mina mockasiner ett år för att få lite förstahandsupplevelser av hur er politik slår här i verkliga livet? Nej, jag tänkte väl det, jag tvivlar på att någon av er ens skulle stå ut en vecka. Jag lever så här varje dag, kanske resten av livet?

Vilket kön har din hjärna?

2006-05-16T17:40:00.000-07:00

Tydligen är det sant att jag är testosteronskadad redan sedan moderlivet:

Your Brain is 40% Female, 60% Male

You have a total boy brain
Logical and detailed, you tend to look at the facts
And while your emotions do sway you sometimes...
You never like to get feelings too involved

Testa vilket kön din hjärna har: What Gender Is Your Brain?

Jag passar i allafall väldigt bra ihop med Johan, han är 53% kvinna och 47% man tydligen. Healthy balance fick han, mendan jag fick total boy brain.

Plötsligt luktade det mint

2006-05-15T16:54:00.000-07:00

Nu blev det sådär tyst igen, ni vet, och så luktade det plötsligt väldigt mycket mint. Tur pojkarna förstår vikten av god tandhygien, bland annat användandet av tandtråd. Sen att de inte fattat vad man ska ha själva tandtråden till, det är en annan sak!

Poolinvigning

2006-05-15T16:26:00.000-07:00

I helgen har det varit varmt och vi har invigt poolen på området. Elliot tyckte det var jätteskojigt men Viktor, som älskade att bada förra året, var lite skeptisk och höll sig mest på poolkanten. Det var den ömma modern som helt solo fick prova Viktors badring som han fick i födelsedagspresent.

Livsuppdateringsdravel

2006-05-11T07:27:00.000-07:00

Bilden: Elliot leker med Viktors födelsedagsballong

Jag sitter här på morgonen medan barnens gröt står i mikron. Vi ska snart ut och promenera på Mt Rubidoux med några vänner, det gör vi ungefär fyra gånger i veckan och det är så skönt att börja dagen med en promenad. Jag brukar skjutsa Johan till jobbet och sedan åka vidare till berget.

Härom dagen skulle vi köpa en grind att sätta för köksöppningen för att hålla barnen ute och när vi kom till affären så stod det politiskt aktiva unga människor utanför. De ville att vi skulle skriva på en namninsamling för att sänka bensinpriserna och jag sa: "Du måste skoja? Om vi hade talat om att höja dem, kanske tom dubbla dem, jag DÅ skulle jag skrivit på". De blev jätteupprörda, hahaha! Men allvarligt? Amerika står för en mycket stor del av biltrafikföroreningarna, det går liksom inte att blunda för. Peak oil står för dörren och det är dags att vakna upp och lukta på kaffet.

Apropå lukta på kaffet ja... Elliot och Viktor luktade på kanel för några veckor sedan, måste ju slänga in bilderna efter att ha visat dammsugarmisären, så att ni riktigt får en känsla för hur våra dagar ser ut:

Hallå, vad gör ni?

Va, vi? Vaddå? Kanel? Näääääe?

Ser ni hur ögonen tåras?

Då var det klippt och skuret

2006-05-07T08:47:00.000-07:00

Nu är vi steriliserade både Johan och jag. Jag gjorde det i torsdags och Johan i fredags. Båda var polikliniska ingrepp och det har gått väldigt bra för oss.

Jag infann mig på sjukhuset kl 13 på torsdagen och fick först vänta i lobbyn med en liten manick som skulle vibrera när de var redo för mig. Vibratorn funkade dock inte så jag satt i godan ro och läste Harry Potter i en halvtimme innan de fick hämta mig för hand. Jag fick komma in i ett stort rum med sängar, byta om till sjukhusrock och lägga mig i en säng under varma filtar. De tog mitt blodtryck och satte kanyl för dropp i vänstra armen. Sköterskorna var verkligen gulliga och det var tur för jag var jättenervös. Vi skämtade om min läkare - Dr. Carstens, en tvärhand hög farbror från Guatemala - som alltid är sen, så jag förberedde mig på att vänta länge. Vi fick dock alla en glad överraskning då de kallade mig till operation så fort de hade satt droppkanylen, han hade fått ett kejsarsnitt uppskjutet och tog mig före.

Jag skjutsades i säng till operationssalen och blev frågad 100 ggr om mitt namn, om jag var allergisk, om jag hade ätit eller druckit osv. Jag träffade narkosläkaren och berättade att jag har mått väldigt illa efter narkos alla gånger jag blivit sövd och han lovade pumpa mig full med tre olika motgift. Jag belv förresten erbjudern spinalbedövning också, dvs att jag kunde få vara vaken, men det tar längre tid att hämta sig ifrån samt att jag fått en fruktansvärd klåda efter spinalen jag fått vid kejsarsnitten, så jag valde narkos.

Jag skjutsades in i operationsrummet, som var iskallt, och fick lägga mig på operationsbordet. De tappade ett armstöd på min droppslang och det gjorde helvetiskt ont, men det gick bra tack vare att kanylen var så väl tejpad. Jag fick lugnande och fick sedan andas i en mask. Ett... två... tre.... minns inget mer.

Vaknade upp lite förvirrad på uppvaket ungefär en halvtimme senare. Jag fick medicin mot skakningar och nya varma filtar samt lite morfin. Allting snurrade och jag frågade samma sak säkert 4 gånger. De bara skrattade, de är väl vana antar jag. Jag piggnade till ganska fort och skjutsades i sängen till the recovery ward, de har som en tvåstegsuppvakning verkar det som - Så fort man är ute ur den värsta dimman så förflyttas man till en avdelning med lättare övervakning. Där blev jag tilldelad en egen sköterska som av mig is att suga på och vi pratade en del tills jag kände mig bättre. Hon ringde Johan och berättade att han kunde möta oss utanför sjukhuset kl 17. Jag var lite yr och mådde lite illa men jag hade inte ont. Kl 17 skjutsades jag ut i rullstol för att möta Johan och barnen. Viktor stirrade misstänksamt på mig och ville inte hälsa.

Väl hemma var jag väldigt seg och jag låg i soffan resten av kvällen med en hastigt ihopsydd riskudde på magen och jag somnade ganska tidigt och sov hela natten. Idag är det tre dagar sedan ingreppet och jag mår ganska bra. Jag är svullen och öm, men behöver ingen smärtstillande medicin eller så. Jag fick två små snitt, ett i naveln och ett i anslutning till mitt kejsarsnittsärr så detkommer inte att synas att jag gjort detta alls. Återbesök hor min tvärhandshöge gynekolog om två veckor, fram tills dess får vi hoppas att återhämtningen flyter på som den gjort hittills.

Kanske Johan vill berätta om sitt ingrepp lite senare.

Länge sedan...

2006-05-03T15:28:00.000-07:00

Nu är jag här igen, jag ska försöka bli lite bättre på detta nu.

Viktor har fyllt två år och vi har haft kalas med hans kompisar här hemma. Det var mycket roligt och han fick många fina presenter. Elliot har blivit nästan 11 månader och Bröderna Bus är en talande beskrivning på dem...

Ni vet när det blir sådär tyst och man bara vet att det är nåt galenskap i görningen? Det hände här nyss: De tog sig in i klädkammaren, drog ned alla kläder från galgarna och tömde dammsugarbehållarna över dem. När jag insåg att det varit sådär tyst för länge och gick för att kolla hittade jag dem med munnarna fulla av dammsugarinnehållsäcklo.

Se så fint det blev:

Mmmm, mums!

Hästshow

2006-02-06T11:17:00.000-08:00

I går var det en sån underbar dag, så jag och barnen gjorde en utflykt till Pomona som ligger ca 45 minuters bilväg från oss. Vi besökte W. K. Kellogg's Arabian Horse Center och tittade på en uppvisning och klappade hästarna. Vädret var härligt, 28 grader, sol och en mild vind. Barnen hade kortärmat och shorts och Elliot hade sandaler. Trafiken var mänsklig, kanske beroende på att det var Super Bowl Sunday och alla satt hemma framför sina tv-apparater?

Viktor var fascinerad av alla hästarna och Elliot satt och hummade på min rygg i Ergoselen. Många fina hästbilder fick jag men det var väldigt jobbigt att träffa hästar igen, rent känslomässigt. Jag började tom gråta när de red in med flaggor till nationalsången. Jag saknar att ha hästarna i mitt liv...

Hästarna visades upp i både hoppning, dressyr och western pleasure samt för hand. Väldigt fina hästar! De hade också lite olika lekar, bland annat red de med ett ägg i en sked i handen! Imponerande, här kan ni se några bilder från det:

Trav med sked i hand

Galopp!

Tappar ägget preciiiiis

Den här hästen kunde en massa tricks:

Western trail

Efter showen klappade vi hästarna i hagarna:

Viktor kollar på den stora hästen

"Huh?"

Sjysst stallplan

Oj, vad lite tid det finns

2006-02-02T16:52:00.000-08:00

Inte hinner jag uppdatera här så mycket som jag skulle vilja nu när maken är borta, men jag gör ett litet försök nu när kidsen varit nöjda i hela tre minuter.

Lite saker händer det här, idag har det varit hit en speech therapist och en fysical therapist för att utvärdera Viktors "talförsening". Vi är ju inte speciellt oroliga eftersom han helt enkelt verkar vara lite sen p ådet mesta han gör, men det är väl alltid positivt för Viktor att utveckla sin kommunikatinosförmåga om det är möjligt. Jag blev intervjuad före jul och i dag kom de alltså på hembesök. Viktor var nysoven och tyckte det var störtlajbans, för de hade med sig en hel resväska med roliga leksaker! De lekte med Viktor och testade om han kunde stoppa plaströr i en bräda med hål och om han kunde sätta rätt form på rätt plats på en annan bräda. Detta klarade han med bravur. Jag fick svara på en massa formulärfrågor och de kom fram till att han finmotoriskt ligger före sin ålder, grovmotorisk helt enligt statistiken och språk- och förståelsemässigt mer än 33% under sin ålder.

Detta var ungefär vad vi kommit fram till själva, förutom det med finmotoriken, som vi inte har så stor koll på vad som är normalt. Till att börja med kommer det komma hem en talpedagog till oss två gånger i veckan och leka med Viktor, det tror jag han kommer tycka är jätteroligt! Sedan, när det kommer någon öppning, så kan han få komma till en talstimulerade gruppverksamhet och vara tillsammans med andra barn som är lite sena med talet. Det tror jag också att han skulle tycka var roligt, han gillar barn och folk i allmänhet. Det skulle dock vara tre gånger i veckan á tre timmar, vi får väl ta ställning till det när vi ser hur det går med hembesöken först.

Elliot äter mat och kan sätta sig upp själv när han ligger på golvet. Att sitta är däremot fortfarande lite vingligt. Pincettgreppet har han också hittat nu när han har börjat plocka med mat. Det är så roligt att se dem utvecklas!

Idag på morgonen har vi varit ute och promenerat med några vänner och det är alltid jätteskönt. Vi försöker gå 5 kilometer 3-4 ggr i veckan på Mt Rubidoux, det är bra motion. Killarna gillar det också, de sitter nu båda två när vi går i sittdelen på den stora BRIO-vagnen som vi fick av Tom. Imorgon ska jag åka till Frälsningsarméns second hand och titta efter en byrå att ha barnens kläder i. Vi har nu fått så mycket kläder att våra korgar i köksskåpen inte räcker till! Första fredagen varje månad har Frälsis halva priset på allt i butiken, det är lagom pris tycker jag, hoppas jag kan hitta nåt lämpligt. Jag hyser inte så stort hopp i och för sig, det brukar vara smockfullt i affären då.

På söndag tänkte jag ta barnen och åka till en arabhästshow ca 45 minuters bilväg härifrån, vi får se hur natten varit och om någon kanske vill följa med oss.

Såhär gulligt somnade killarna igår kväll

Jag myser lite med Elliot

Viktor poserar

Viktor har krupp. Igen.
Så här lätt är det att ge amerikansk medicin
eftersom all medicin smakar tuggummi:

Natt 2, 3, 4 och ett pricko...

2006-01-24T08:57:00.000-08:00

Hej och hå, en liten rapport från den sömnbrustna mamman.

Natt 2: Viktor vaknade och skrek efter pappa kl 4. Han var helt hysterisk så jag fick tillslut muta med Teletubbies för att hinna amma Elliot länge nog för att han skulle somna. Sen fick jag vyssja Viktor en kvart innan han somnade med en snyftning. Stackarn. En ganska så bra natt på det hela taget.

Natt 3: Viktor sov hela natten, visserligen en kort än, men gott så. Elliot var ju en helt annan historia däremot... Han hade feber på dagen och var lite hängig och att försöka glesa på nattamningarna var inte att tänka på. Dessutom var jag trött. Jag misstänker att Elliot hade ont i magen, för han var otröstlig i en halvtimme och det har aldrig hänt förut. Han somnade också tillslut och jag fick vila några timmar till.

Natt 4: Viktor sov hela natten *höjer blicken mot skyarna* men Elliot vaknade minst en gång i timmen och gallskrek. Jag försökte med allt. Ont i magen vet jag att han hade och han hade lite feber. Viktor gav honom mat med curry igår och nu är hela Elliot full med röda utslag. Vet inte om det beror på curryn eller något annat han ätit, men han har inte ätit något konstigt eller nytt. Iofs kan en allergireaktion vara fördröjd men kanske det kan vara nåt annat, någon barsjukdom, för jag tycker det är så mycket utslag. Hela ansiktet, ryggen och magen är fulla.

Ansikte

Rygg

Mage

Dagarna flyter på mycket bra, men jag hoppas verkligen att nätterna blir bättre snart.

Gräsänka, nattamning och ytterligare en död råtta bild

2006-01-21T10:18:00.000-08:00

Bilden: Downtown Riverside sett från Mt Rubidoux.

Jaha, så var man gräsänka då. I går morse for Johan på sin månadslång resa till Sydafrika. Han for utan byxorna och skjortorna han inköpt för ändamålet, undrar vad han tog med sig egentligen? Nån medicin hittade Viktor också på golvet här, hoppas det inte är något som Johan skulle ha med sig.

Halvt om halvt förväntade jag mig hela dagen att han skulle komma hem från jobbet som vanligt, eller komma online på icq, det kändes lite märkligt. Den riktigt stora smällen har inte kommit än, även om jag fortfarande inte fattat att han ska vara borta så länge. Jag tror att det är en slags försvarsmekanism hos mig att jag inte kan överskåda det hela, hoppas att det inte ger bakslag.

Nåja, det jag har funderat mest på är ju hur jag ska lösa det på kvällen när barnen ska sova. Oftast är Elliot som mest mammig och tuttig då, samtidigt som Viktor också kräver mycket. Mina farhågor slog tyvärr in och gårdagskvällen liknade mest en dålig fars... Som tur är tog jag det inte så hårt, jag förstår ju att jag kommer få till en rutin på det ganska snabbt, men jobbigt var det både för mig och barnen. I vanliga fall så brukar Johan lägga Viktor medan jag ammar Elliot, så kvällarna brukar vara riktigt lugna och smidiga här hemma. Igår var båda supersnuttiga samtidigt och ville gärna amma. Jag har normalt inget emot att amma båda samtidigt, vi brukar bulla upp oss med täcken i soffan och mysa, men Viktor viftade med armarna så jag fick smällar i ansiktet och Elliot bet mig. Suck. Jag var tvungen att låta dem turas om att vråla medan jag pysslade med en av dem, det var riktigt jobbigt för ingenting dög. Det varade som tur var inte så länge, bara en kvart, sen lyckades jag muta Viktor med lite Teletubbies länge nog för att Elliot skulle hinna somna.

Jag har möblerat om här hemma och släpat ut sängen i vardagsrummet. Detta är för att jag lätt ska kunna sova där med barnen utan att bli stressad av att ligga i sovrummet utan ett ljud. Nu kan jag kika på tv eller lyssna på musik medan jag nattar dem, det är skönt. Fick lov att stuva om möblerna en hel del för att inte Viktor skulle kunna klättra till olämpliga höjder, men det var det värt för lite lugn och ro. Jag kommer köra på minsta motståndets lag den här månaden känner jag, annars kommer jag inte orka.

Till råga på allt så bestämde jag mig för att glesa ut nattamningarna för Elliot. Inte för att jag har något emot nattamningen som sådan, men jag får så ont i ryggen av att liggamma efter att jag skadade mig under träning. Jag lade Elliot i vagnen så att jag skulle kunna prova att vagga honom i den när han vaknade, i förhoppning om att han skulle somna om. Detta måste jag säga gick över förväntan! *glad* Jag fick vagga tre gånger mellan 21 och 01 och han somnade om direkt. Sen vaknade Viktor kl 03 och blev helt förkrossad när han inte hittade pappa. Stackarn... Normalt somnar han om direkt bara han kryper intill Johan. Viktor vrålade så jag trodde grannarna skulle komma och knacka på, men till slut nöjde han sig med lite fotmassage från mig. Tyvärr hade han ju redan väckt Elliot så jag fick dra honom i vagnen i 25 minuter med ena handen medan jag masserade Viktors fötter med den andra. Jag sjöng minsann en stump också för att Elliot skulle höra att jag fanns nära. Han var aldrig ledsen utan låg bara och stånkade som han brukade och sedan somnade han om! Hurra! Viktor vaknade några gånger till och grät när inte Johan var där, men inte lika högt som första gången och inte lika länge. Kl 05:30 vaknade Elliot igen och då fick han komma till mig och ammas, då var han lycklig, hihi. Sedan somnade han om och vi sov till klockan 08, det var mycket skönt. Hoppas på en bättre natt i natt.

För att stå ut med tanken på den föreståndande ensamheten har jag försökt aktivera mig ordentligt. Bland annat har jag promenerat med mina vänner Heidi och Eileen på Mt Rubidoux tre gånger den här veckan. Här kommer några bilder därifrån:

Eileen, Heidi och barnen

Och så ännu en död råtta under diskbänken. Den här råttan har krånglat sig in i en redan smälld fälla, kanske är det sådant som kallas naturlig selektion...

Weeeeee! Nu ringde en annan kompis och ville ha med oss till IKEA! Tjohoooo! Inte för at jag har pengar att handla nåt för direkt, men IKEA är alltid roligt. nu måste jag rusa och göra mig i ordning.

Mjölkallergi och fingerfärg

2006-01-13T14:04:00.000-08:00

Bilden: Elliot kryper under köksbordet med en socka i munnen och jagar makaroner som Viktor tappat.

Det liljebladska hemmet står numer på mjölkfri diet. Viktor har fått eksem i ansiktet och vi misstänker mjölkproteinallergi. Vi var till läkaren häromdagen och han trodde också att det kunde vara det, så vi kör på mjölkproteinfri matsedel några veckor och provocerar sedan med mjölk så får vi se vad som händer. Om inget visar sig men hans problem kvarstår så ska jag be att de testar honom för de vanligaste allergierna. Hoppas att det går bort när vi kör mjölkfritt, men ack så svårt det blev att laga mat plötsligt! Tyvärr baserar vi mycket av vår matlagning på mjölkprodukter av olika slag och nu blir det till att lära om. Vi har varit inne och kikat på Allergimat.com och där verkar i allafall finnas mycket matnyttigt *haha*

Jo, och uppepå de eländiga eksemen har Viktor fått sitt första riktiga sår, så han ser helt bedrövlig ut i ansiktet. Den praktiskt lagda mamman skulle ironiskt nog barnsäkra en låda i köket och medan den är utdragen, för att ge pla ts åt allehanda skruvande, så reser sig det intet ont anande barnet precis under hörnet på den. Denna incident resulterade i ett decimeterlångt skrapsår som börjar i pannan och slutar ett par centimeter ned på hans vänstra kind. Håhå jaja.

Så här går det när mamma barnsäkrar:

I går kväll fick Viktor prova fingerfärg, det var kul, för då fick man ju bada efteråt! Vi tejpade upp ett papper på duschväggen ovanför badkaret, för i den här hopplösa lägenheten är det ju heltäckningsmattor överallt... Han var mycket skeptisk till en början, men det lossnade lite när jag började kladda. Till och med jag tyckte det var kul!

Vilken färg ska jag välja nurå...

Jag tar nog blå

Blått är vått, grönt är skönt

Lillebroren har också börjat smaka på mat, mest på storebrors initiativ men också på sitt eget. Viktor kastar mat på Elliot vid matbordet varpå de båda skrattar hejdlöst och de golvskurande föräldrarna suckar. Mycket gott får man att smaka på, till exempel broccoli:

... och ris som storebror kastat på en

I morse blev Elliot fly förbannad när Viktor fick gröt och inte han, så jag fick ju lov att låta honom smaka också. Han smakade upp en tredjedel av Viktors gröt innan jag fick kalla fötter och inte vågade ge mer. Han har ju bara smakat någon tesked gröt innan och jag ville ju inte chocka den lilla kroppen. Nu är helamningsperioden till ända och jag måste säga att det känns ganska skönt. Delamningen är mer av livets goda och mer på bådas villkor och jag ser fram emot att få smaka på mer än ett halvt glas vin...

VARNING! bild på död råtta

2006-01-04T14:56:00.000-08:00

Om någon frågat mig för tre år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag så hade jag garanterat inte gissat på att jag skulle sitta i Kalifornien, vara gift och ha två små barn. Det ska bli verkligt spännande att se vad detta nya år kommer bära i sitt sköte!

Jag hoppas att jag kommer få tid för steriliseringen snart, för nu är det bara två veckor kvar tills Johan ska åka till Sydafrika och vara borta en månad. Man kan tydligen vara lite hängig i några dagar efteråt. Jag har lite ångest över att han ska åka bort så länge, jag undrar hur det ska gå. Att jag klarar det hyser jag inga tvivel om, i pressade situationer kommer det alltid fram kvalitéer som jag knappt visste att jag hade, men det blir nog svårt känslomässigt. Jag vet inte heller hur mycket kontakt vi kommer att kunna ha medan han är borta. Sen undrar jag givetvis hur det påverkar barnen och vad Johan kommer missa i deras utveckling. Elliot kommer säkert både krypa och äta mat, Viktor kanske pratar. Det måste kännas konstigt att åka bort så länge från så små barn, det går ju verkligen sådär fort som alla säger... Nedan kommer en bild på Elliots nyaste favoritmin, han rynkar ihop näsan och fnyser (han har också lyckas skrapa ihop fem tänder!):

Lillfnysen

I går fick vi ett stoooort paket från Sverige av en vän till mig! Jag blev så himla glad, det var verkligen gulligt! Detta är en tjej jag träffat på familjeliv.se och vi har chattat många sömnlösa nätter och spelat mängder med Alfapet på nätet. Nu har hon inte haft bredband på ett tag så vi har inte hörts av så mycket, tyvärr, men så blev jag överraskad med detta härliga paket! Det var mängder med jättefina kläder till Elliot som hennes son inte behöver längre men som vi har användning för i vårt klimat. Dessutom var det tre julklappar till barnen: Fingerfärg, svenska små böcker från Kärnan och det bästa av allt: en BRIO-järnväg! Både Viktor och Elliot är helt fascinerade och lekte med den hela dagen igår.

Järnvägar-Viktor

Vi har en tid haft möss och råttor i köket och igår var det en kille här och satte fällor. Tjugo över sex i morse hörde jag den första bryta-nacken-av-dem-fällan slå igen. När jag kikade dit hade mycket riktigt en liten råtta mött sin skapare i skåpet under diskbänken! Bild på det stackars djuret kommer här:

R.I.P

Varför smakar Kåvepenin så illa?

2006-01-02T14:20:00.000-08:00

Jag läser så här i sjukdomsvinter om massor med föräldrar som har problem med att ge sina barn Kåvepenin. Jag förstår varför för det smakar ju verkligen RÄVA! Men _varför_ är det så äckligt? Och varför går det inte att ta fram en god barnmedicin, här i USA går det tydligen utmärkt utan att man måste ta till ett bredspektrum-pc.

Hur verksamt är penicillinet om hälften kräks upp och hur många resistenta bakterier får vi om kurerna avbryts mitt i för att föräldrarna ger upp? Och hur mår egentligen barnen av de regelrätta övergrepp de ibland utsätts för för att medicinen ska i?

Ska det vara så jävla svårt att få medicinen att smaka hallon?! VA?

Vi fick kalkon i år också

2005-12-26T18:09:00.000-08:00

Trots att vi inte befann oss hos svägerskans familj så fick vi kalkon på juldagen i år också. Mycket smarrigt. Vi var hembjudna till makens chef på julmiddag och det är alltid lika trevligt att vara där, tyvärr glömde vi kameran hemma *snyft*. Johan fick visserligen ägna större delen av eftermiddagen åt att skugga Viktor i en miljö som inte var så barnsäkrad - det kan vara vansinnigt tröttande - men jag tror det gick bra. När vi är borta märks det verkligen vilken upptäckare Viktor är och vilken energisk kille vi begåvats med. Han ser verkligen allt! Han tycker det är roligt med de stora hundarna också och de är väldigt snälla med barn. Viktor fick en liten bil av chefens fru Laura och båda killarna är som helt förhäxade av den. Idag har de legat och lekt med den på golvet båda två jättelänge. Den tutar och blinkar och kör en liten sväng och är ljudmässigt alla föräldrars mardröm, men det är nog den julklapp som gillas bäst verkar det som:

Viktor och Elliot leker med cementblandaren

Vädret var också på vår sida och vi satt ute först och åt kex, ost och räkor. Sen blev det hela konkarongen till middag med kalkon, potatismos, gravy, tranbärsgott, röd yam, sallad och en massa annat smaskens. Vi tog med lussebullar, knäck och en flaska glögg. Efter maten spelade vi Scrabble (Alfapet) och jag vann genom att klämma dit AZTEC på tre gånger ordopäng och få 69 poäng för det! Det var spännande att spela på engelska för första gången, jag har ju spelat mycket på Internet på svenska och jag älskar olika sorters ordspel.

Elliot har kommit upp i krypställning och kom igår på att man kan flytta benen när man står på alla fyra. Han skyfflar fram bakdelen medan armarna står still och så välter han över på sidan och börjar om. Det ser mycket lustigt ut.

Hoppas att ni mår bra där hemma, här går dagarna på som vanligt igen och vi saknar er.

God fortsättning!

2005-12-25T09:43:00.000-08:00

Igår var det julafton som alla vet. Vi hade en lugn och skön julafton utan stress. Vi hade köpt två paket till barnen och inga paket till oss. Viktor tyckte det var spännande med paketen och jag tror att vi hittade bra julklappar, det blev en liten bil från Fisher Price och en mjukisapa. Den lilla bilen kan man sitta på och sparka sig fram med fötterna och Viktor hajade konceptet fort, det verkar som han tycker det är jättekul. På bilden är han ute och provar den på asfalten utanför vårt hus. Fort, fort gick det, så det blev helt suddiga bilder :-)

Vi åt hemlagade köttbullar till lunch och Janssons Frestelse till middag och det var ganska lagom. Skinka hoppade vi över för vi visste inte riktigt vad vi skulle köpa och gasugnen är lite speciell. Vi saknade familjen såklart, julen är ju en familjehögtid och jag tycker det kändes lite halvt att bara fira vår lilla familj. Tur i allafall att det finns telefoner!

Viktor öppnar paketet med apan

Kramas lite med apan

Vad ÄR det i det här stora paketet?
En BIL!

Elliot tomtar lite

I morse vaknade jag tidigt av att det knackade på dörren. Vem är det som knackar på hos oss kl 7 en söndagsmorgon?! Jag virade in mig i ett badlakan och öppnade och utanför står en kille med tre stora kassar med paket. Jag förutsätter att han kommit fel när han säger (på engelska såklart): "Jag har blivit instruerad att lämna dessa till er". "Till oss?", frågar jag och han frågar efter vårt namn. Tydligen hade han kommit helt rätt och jag tackar, lite småchockad, och tar emot kassarna.

När Viktor vaknade fick han öppna en massa paket igen viljket var jätteskojigt såklart! Det var juklappar till både Mommy, Daddy och Kids. Ett schackspel i trä, en klocka, tre cd-skivor med julmusik, 4 ramar att sätta kort i, en stor fleecefilt, en stor mjukis-Snobben med tillhörande kläder, en snuttefilt med ett nallehuvud på, en klockradio, en barnvideofilm och en dvd med Elmo från Sesame Street. Viktor ÄLSKAR Elmo så den skivan har redan gått ett par varv nu på morgonen. Vilken överraskning, vi har inte en susning varifrån klapparna kommer. Förmodligen anses vi vara "mindre bemedlade" och har blivit rekommenderade för någon sorts välgörenhet. Det var mycket uppskattat men det känns lite konstigt att inte veta vem man ska tacka...

Kl 15 ska vi på julmiddag hos Johans chef. Vi har gjort glögg och misslyckad knäck (Johan har lyckats med glöggen och jag har misslyckats med knäcken) som vi ska ta med. Jag tror att vi ska ta med en av saffranskransarna också, vi äter ju så litet sånt hemma ändå.

God fortsättning önskar vi till er där hemma, trots att det "riktiga" julfirandet här i USA går av stapeln idag.

Julstämning i palmlandet

2005-12-23T08:41:00.000-08:00

Sakta men säkert börjar det infinna sig lite julstämning så här dagen före dopparedagen. Vi har kokat knäck, bakat pepparkakståg och lussebullar, inhandlat ingredienser för att göra Janssons Frestelse och införskaffat julmusik. Idag ska jag städa undan lite och Johan ska jobba halvdag.

Ännu har vi inte köpt några julklappar till barnen, vi tänkte försöka göra det ikväll, frågan är väl bara vad... Elliot är ju fortfarande lite för liten för att greppa detta med jul och julklappar men Viktor ska få någt skojigt tänkte vi. Eventuellt blir det en liten åkbar bil eller lego. Till mig och Johan blir det tandblekning *hahaha* smickrande julklappar! Jag köpte på eBay för halva priset, det känns som ett kap.

Det har varit svårt att få någon julstämning när det är 23 grader varmt och palmer utanför fönstret men nu börjar det kännas lite bättre. Det svåraste är att jag saknar familjen så dant. Jul utan Tom känns inte roligt alls och de senaste jularna i Finspång har varit underbara.

Om fyra veckor får vi reda på om Viktor är mer än en tredjedel försenad i sin utveckling och därmed berättigad till talpedagog. Jag har blivit intrevjuad av en klinik som pysslar med talinlärning på vår barnläkares rekommendation eftersom Viktor inte pratar än. Hoppas att vi kan få komma dit och få lite tips på hur vi kan stimulera honom, han är ju ganska sent utvecklad med allting.

God Jul till alla där hemma som vi saknar önskar vi härifrån Riverside!

Syskonamning

2005-12-20T10:59:00.000-08:00

När jag, tretton år efter mitt första, blev gravid med mitt andra barn var amningen det jag såg fram emot allra mest. Jag mindes hur praktiskt jag tyckte det var att amma; bröstmjölken var ju alltid med och den är miljövänlig, billig, har alltid rätt temperatur, hygienisk och snyggt förpackad inte att förglömma, hahaha! Amningen är en enkel källa till närhet, den funkar som tröst, sövning och mysfaktorn är hög och allt det där. Jag tänkte mig att jag ville amma tills han själv valde att sluta, i allafall de två första åren i enlighet med WHO:s rekommendationer.

Den lille gossen anlände med dunder och brak två månader för tidigt och det tog fyra månader att få amningen att flyta på någotsånär felfritt. Efter allt nedlagt jobb på att få amningen att fungera kändes det som att jag aldrig skulle vilja sluta, det var ju underbart när det klaffade! Men ganska snart efter förlossningen började vi diskutera syskon. Vi är ju inte purunga längre och det tog lite tid för oss att bli gravida. Vi bestämde oss för att försöka så fort min kropp sparkade igång och det visade sig bli mycket snart, trots mycket intensiv helamning. Fem månader efter sonens födelse var jag gravid igen.

Innan den här situationen uppstod hade jag aldrig ens tänkt tanken på att man kunde amma syskon. Jo tvillingar förstås, men inte att man kunde amma under graviditet och sedan amma både det stora syskonet och den nya bebisen. Det var på forumet alltforforaldrar.se som jag kom i kontakt med termen syskonamning för första gången, och det är jag oändligt tacksam för, annars hade jag nog aldrig tänkt tanken på att fortsätta!

Intresset för detta fenomen, som jag aldrig förr sett eller hört talas om, steg och jag läste det jag kom över. Min upplevelse är att det är ganska ovanligt och något som inte heller är så uppmuntrat inom mödravården, många mammor får order om att sluta amma vid inskrivningen på MVC. Skrämselpropaganda från vården och misstrogenhet från familj och vänner i kombination med en nygravid kvinnas vilja att göra ”det bästa” för sitt väntade barn leder nog till att många potentiella syskonamningar slutar där. Jag blev dock fast besluten att både ha kakan och äta den. Jag frågade runt lite på diverse amningsfora på Internet och fick i allafall lite på fötterna så jag kunde upplysa en frågande omgivning om hur det skulle fungera rent fysiologiskt. Den praktiska och den mentala biten hade jag däremot inte en susning om! Vanliga kommentarer var tex: ”risken för missfall är mycket högre om man ammar under graviditeten”, ”men då kommer ju storasyskonet ta all mjölk för bebisen!”, ”blir inte storasyskonet svartsjukt när det kommer en bebis som också ska ligga vid bröstet?” Envis som jag är gick jag in i syskonamningen med inställningen: ”men hur svårt kan det vara egentligen?” Jag bestämde mig för att kasta mig hals över huvud rakt ut i det okända. Skulle det inte funka fick jag väl ta tag i det då.

Det väntade barnet föddes en månad för tidigt när storebror var 13½ månad. Jag förlöstes med kejsarsnitt och tjatade hem oss efter 36 timmar. Amningen kom igång efter ett dygn helt utan rootingreflex och har funkat felfritt sedan dess. Jag måste säga att det inte kunde varit lägligare för syskonamning än när jag kom hem från BB, storebror var supermammig och lite orolig över detta konstiga som hände – mamma borta och kommer hem med ett gnyende knyte! – och han hade ett extremt stort närhetsbehov. Genom amningen kunde jag enkelt ge honom närheten samtidigt som lillebror och de fick en chans att bekanta sig. Som vi alla vet kräver dessutom en nyfödd ofta rätt mycket tid vid bröstet och det är inte det lättaste att hinna med om man också har ett syskon hemma som kräver sitt. Dubbelamningen blev min räddning och mitt andningshål. När allting körde ihop sig satte jag mig med bebisen i soffan och sen fick storebror klättra upp och ta det andra bröstet. Inte ett spår av svartsjuka så långt ögat nådde, tvärt om var det som den allra naturligaste sak i världen.

Nu har det gått fyra och en halv månad sedan den dagen vi kom hem från BB och så här i backspegeln kan jag bara säga att jag är mycket lyckligt lottad som fått uppleva detta och att jag är glad att jag följde mina instinkter och fortsatte amma. Att se båda sina små gossar vid varsitt bröst, hållandes hand... ja... hur beskriver man den känslan? Jag vet inte, men himmelrike på jorden ligger i allafall nära!

Denna artikel finns också publicerad på www.naraforaldrar.se

Misantropen

2005-12-19T15:09:00.000-08:00

Idag är jag mer än lovligt misantropisk. Jag är så trött på folk med dålig självbild som känner sig manade att spela ut varenda jävla försvarsmekanism på mig när jag försöker dela med mig av mina erfarenheter och råd. Kan inte alla bara se till att skaffa sig några beteendeterapitimmar och låta mig vara ifred?! *morr*

Jag är trött på att anklagas för att skuldbelägga andra bara genom att göra annorlunda än de och dessutom ha den otroligt dåliga smaken att ha mina grundvärderingar uppbackade med fakta. Fy fan, det borde ju vara skottpengar på såna äckelpräkton som jag.

Blääää!

Eländes elände (och en säng)

2005-12-14T17:26:00.000-08:00

Nu är vi sjuka igen och det med rysansvärd råge. Har inte orkat sitta upp länge nog för att uppdatera här på några dagar. Jag blev sjuk i söndags kväll efter vår lilla glögg- och lussebullssammankomst (som för övrigt blev mycket uppskattad, amrisarna vräkte i sig såväl glögg som hembakta lussekatter och pepparkakor). Först fick jag ett litet irriterande stick i halsen och sedan feber. Förloppet var mycket hastigt och jag har varit riktigt dålig och knappt kunnat stå på benen. Jag har haft sådan ledvärk att jag inte kunnat lyfta barnen ordentligt.

Johan har varit hemma och tagit hand om barnen, som nu också är rejält sjuka. På fredag är det tänkt att han ska åka till Florida på tjänsteresa, men vi får se om inte han också drabbas av detta hemska virus, det ligger i luften tror jag.

Sjuklingvila

En trevlig sak är i allafall att vi fått en extrasäng av en av mammorna jag umgås med. Helt gratis! Jag var inte tillräckligt sjuk igår för att kunna motstå att montera upp den så nu har vi ett komplett gästrum, bara att beställa biljetter hörni! :-) Så här fint blev det:

Kul hos doktorn och bärselelycka

2005-12-10T08:34:00.000-08:00

Jag har varit sjuk några dagar och därför inte orkat uppdatera som jag velat, men nu är jag okej igen och tänkte delge er ett par av veckans händelser.

I onsdags var det dags för båda killarna att träffa doktor K för vaccinationer, mätning och vägning:

Viktor: 10,4 kilo och 80,6 cm (äntligen segat sig över 10-kilosstrecket)
Elliot: 7 kilo och 66 cm

Allt gick jättebra förutom att Viktor var lite rädd och ängslig, vi går ju bara till doktorn när han är riktigt sjuk eller ska vaccineras och det är inte så kul såklart. Som tur var kunde Johan vara med och ta hand om honom medan det var Elliots tur. De tyckte i allafall att det var buskul ända fram till sprutorna.

Bröderna Bus

Smarrigt liggunderlägg

Oj, knäppte du, jag var ju inte beredd!

Vem behöver leksaker när man har en storebror?

Röjer så han blir alldeles rosig

Till min stora lycka har vi äntligen köpt en bärsele som funkar till båda grabbarna! Den elastiska bärsjalen funkar fortfarande bra men jag har länge velat ha ett alternativ som går fortare att bära på ryggen med och som inte släpar i backen medan man sätter den på sig. Jag beställde en Ergo-sele förra fredagen och i tisdags kom den. Det blev en vinröd sele med matchande skötväska och ryggsäck - snyyyggt! Ryggsäcken är jättepraktisk för den kan man både bära som en vanlig ryggsäck och fästa utanpå selen! Skönt att inte behöva släpa på en "extra" väska när man ska ut.

Ergon har snabbt blivit vår nya favorit, den är så skön och praktisk. Och snygg. Och lätt att använda. Den avlastar så bra i och med att den har ett rejält höftbälte som tar det mesta av tyngden. Båda killarna gillar att bäras på ryggen så detta är verkligen ett bra alternativ för oss. Jag är så lycklig över min nya bärmojäng så det knappt är klokt!

Pappa, Viktor och Ergon

Dessutom har vi tvättat vår heltäckningsmatta, det var dyrt men nödvändigt. Urk!

Inget luktar som mammas bak

2005-12-04T14:37:00.000-08:00

Nästa söndag kommer det lite vänner hem till oss för att smaka på de svenska lucia- och jultraditionerna. Eftersom vi inte vågar drämma till med sill och Janssons Frestelse så blir det lite mer menlöst hembakta pepparkakor och lussekatter, eller lucycats som vi säger over here. Ja, och så glögg föstås. Är vi riktigt modiga blir det mögelost på pepparkakorna!

Eftersom det är stört omöjligt att finna rent vetemjöl här och det mjöl som finns beter sig lite annorlunda, så bestämde vi oss för att provbaka en omgång lussekatter. Det vore ju inte så förfärligt smickrande för Sverige om vi bjöd på äckliga tegelstenar med brända russin. Vi är ju inte så bevandrade i gasugnens värld heller, så det kan ju vara bra att ha en erfarenhet i bagaget innan vi kör skarpt så att säga. Det mjöl som finns heter All-purpose flour och ska tydligen gå att använda till allt då. Problemet vi haft är att det, eftersom det innehåller kornmjöl, gjort allt lite stabbigare än om man använt bara vetemjöl.

Nåväl, lucycat-resan påbörjades med en tripp till vår indier där vi brukar köpa kryddor för att leta saffran. Till vår lycka hade de massor med saffran att välja på och det var dessutom ganska billigt. Så långt allt väl, nu gällde det bara att hitta ett recept som skulle gå bra att anpassa till amerikanska förhållanden. Internet är en outsinlig källa och vi lyckades hitta ett recept för torrjäst. Ja, det glömde jag säga, färskjäst står icke heller att finna. De vet inte vad det är ens och stirrar på en som vore man från Mars om man frågar. Enligt andra USA-svenskar som jag pratat med ska det tydligen gå att uppbringa i vissa specialaffärer, men det känns onödigt att jaga runt tio mil för att få tag på det. Dyrt ska det tydligen också vara, ca 15-20 kr för 50 gram!

När vi fått tag på alla nödvändiga attribut såsom recept och ingredienser var det bara att köra på. Jag måste säga att jag var ganska nervös efter att ha läst ett kåseri av en annan svensk-amerikan som försökte sig på detta uppdrag: Lussekatter på amerikanska

"Först, stod det, skulle man smula sönder 50 g jäst i en bunke. Kul. Jag studerade de underliga kuverten med suspekt torrjäst. Där stod: 1 paket (1/4 uns) är 2 1/4 tesked, vilket motsvarar 1 kaka färsk jäst (0.6 uns). Någon ledning var det ju. Mina referensverk gav snabbt besked: ordet uns (ounce), stod det, är format från latinets uncia, vilket betyder tolftedel, därför att det utgör ett tolftedels pund. Enligt mina tabeller så är ett uns oftast lika med antingen 28.3 g eller 29.6 ml beroende på vad man mäter. Dock kan det i vissa fall vara 31.1 g eller 28.4 ml. Alltså kommer två kuvert torrjäst att motsvara 1.2 uns, vilket borde vara i närheten av 35 gram. Inte riktigt tillräckligt kanske, men låt gå. Smula sönder jästen går lik förbannat inte. Enligt instruktioner på kuvertet ska jag i stället slamma upp smörjan i 1/4 kopp vatten vid temperaturen 105 till 115 ° Fahrenheit och tillsätta en tesked socker. En kopp är enligt min tabell 236.8 ml, vilket kan vara lika med åtta uns om ett uns är 29.6 ml. Alltså är 1/4 kopp runt en halv deciliter, ögonmått duger. Temperaturen ignorerar jag och värmer i mikrovågsugnen lite nattståndet vatten till kroppsvarmt. (Det lokala kranvattnet är av undermålig kvalitet och smakar illa, troligen skulle kloret döda vilken jäst som helst, men vattnet blir betydligt bättre om det får stå flera dagar i kylskåpet.) Hur jag ska kompensera för den extra vätskan - något vatten finns inte i receptet - får jag fundera ut senare."

Till min förvåning flöt allt på som om jag aldrig gjort annat än bakat lussekatter och det svåraste med hela alltet var att kolla upp hur mycket av vår torrjäst som motsvarade 50 gram torrjäst.
Här kommer receptet vi använde (modifierat efter mina upptäckter):

Till 4 flätor / kransar eller ca 30 stora katter behövs:

1 gram saffran
ca 14 g torrjäst
1 dl russin (jag använde bara några russin som dekoration, inga i degen)
150 gram smör (jag tog lite extra, ca 170g)
5 dl mjölk
1 dl socker
½ tsk salt
ca 1,5 liter vetemjöl

Tillagning:
Blanda torrjästen i 12 dl mjöl först. Smält smöret och tillsätt mjölken, och värm till ca 120-130°F.
Rör ihop mjölet med degspadet och tillätt salt, saffran och socker.
Arbeta ihop degen med händerna så att den blir smidig. Jag fick tillsätta lite mjöl i taget tills det blev bra. Låt degen jäsa i bunken ca 30 - 40 minuter.

Knåda den jästa degen på mjölat bakbord tills den blir blank ock smidig. Baka ut den som längder, kransar, kusar (använd fantasin). Låt brödet jäsa på smorda plåtar (eller på bakpapper) ca 30 minuter. När det är färdigjäst, tryck ner russin som garnering. Pensla med vispat ägg.

Gräddning:
- Flätor och Kransar. Vid 400-450°F. I övre delen av gasugnen, under 15 - 20 minuter.
- Lussebullar och Kusar. Vid 450°F. I övre delen av gasugnen, under 5 - 10 minuter, eller tills
de har fått en gyllenbrun färg.

Ställ in en ugnsfast skål vatten nederst i ugnen så blir bullarna fluffiga och saftiga.

I full färd med kusandet

Innan jäsning på plåt

Inledningsbilden visar det färdiga resultatet

Kommentera min blog

2005-12-04T08:00:00.000-08:00

Har haft sidan felinställd så att man bara kunnat kommentera om man varit medlem på blogspot. Nu kan vem som helst kommentera! Välkomna!

Mammaträff och slapparhelg

2005-12-03T12:21:00.000-08:00

Idag är det slapparlördag. För min del blev det tidig kväll igår med blixtmigrän, inte så kul. Fredagskvällar brukar vara ganska mysiga annars, vi brukar prata, titta på tv, surfa och vara uppe länge. Idag är jag bättre och helt utvilad, alltid något positivt!

På bilden gullar sig Elliot i sin matstol, var bara tvungen att ta kort på honom!

Egentligen vill jag uppdatera bloggen varje dag, men jag har lite prestationsångest... Tycker liksom inte att det räcker med att redogöra för mina dagar (för övrigt skulle det i princip se likadant ut hela tiden då) men det kanske är sånt ni vill läsa? Jag kan i alla fall berätta om vår mammaträff i torsdags.

Jag träffar några mammor som jag kommit i kontakt med genom www.meetup.com. Det är andra hemmamammor här i Riverside som träffas regelbundet och hittar på olika saker. I torsdags var det pepparkakshusbygge hemma hos en i gruppen. Känns rätt märkligt att sitta utomhus i strålande sol i slutet av november och dekorera pepparkakshus. Viktor tyckte det var jättekul att träffa andra barn, vi gör ju inte det så ofta pga att han är så infektionskänslig. Det fanns en stor inhängnad bakgård med massor av leksaker och det var skönt att kunna släppa honom fritt för en gångs skull, vanligtvis brukar jag få springa häcken av mig för att hämta honom från parkeringar, blomsterrabatter eller heminredning när vi är borta. Elliot satt så snällt på min rygg i den hemsydda selen medan jag dekorerade apelsiner, som jag skulle ha till min julkrans, med röda band och kryddnejlikor. Såhär blev kransen:

De andra hade med sig färdigköpta pepparkakshus (såklart, vi är ju i Amerika) som de dekorerade och de blev jättefina!

På det hela var det en väldigt skön dag, skönt att få träffa lite andra människor och komma utanför lägenhetsdörren. Det är ju först nu, efter drygt ett och ett halvt år, vi har kunnat börja vara sociala på allvar. Först har det varit problemgraviditeter, förlossningsdepression, strulande amning och infektionskänslighet. I somras hatade Elliot bilen och jag ville inte utsätta honom för den i onödan så vi har mest varit inne. Nu är klimatet lite behagligare för honom och det går bra att åka korta sträckor i allafall. Jag känner mig socialare och socialare och har lättare att bege mig ut på saker ensam med barnen nu, det har inte varit så naturligt för mig innan. Minst en aktivitet i veckan försöker jag hitta på med de andra mammorna för att inte totalt ruttna bort här hemma. Det är ju verkligen tur att jag haft datorn medan vi varit isolerade i hemmet!

Viktor tycker det är väldigt roligt att få komma ut och han går ofta och häntar sina skor och rycker i dörren och vill gå. När Johan kommer från jobbet så brukar de gå ut och hämta posten tillsammans och det vet Viktor. När pappa kommer börjar Viktor direkt rycka i ytterdörren. Sött! :-D

Den här bilen var kul tyckte Viktor

Viktor och Abbie

Mycket ska man höra innan örona trillar av

2005-12-01T18:33:00.000-08:00

Eller heter det kanske "mycket ska man läsa innan ögona trillar ur"? Dagens nogsamt spetsade rövpinne går i alla fall till Carl-Johan Schulman, krönikör i lokalbladet Södermalmsnytt. Krönikan i sin helhet finns att läsa i Innerstadspress (pdf) 15 oktober, 2005 på sidan nio. Schulman ondgör sig i krönikan över offentlig amning på Stureplan, närmare bestämt på Sturehof. Här följer ett par citat:

"Hon knäpper upp sin stora mammablus, viker ned sin bh och fäller ut sitt vänstra eksem–bleka bröst inför en hel uteserverings skräckslagna blickar. Och på den där svullna mjölktutten sitter alltså en liten girig bebis och suger mjölk som vore det sista måltiden. Som en fästing på sitt värddjur."

"Allt bygger på enkla sociala regler: Jag ska inte kissa i hennes hummersoppa och hon ska inte skvätta bröstmjölk i min råbiff"

"Man gör inte så, man visar respekt, man visar inte upp sina bröst hur som helst, i synnerhet inte när det rör sig om osexigt ofixade mammatuttar."

Schulman funderar genast över hur han ska hämnas:

"Min första impuls när jag såg mamman amma sitt barn var att utkräva omedelbar hämnd, men hur skulle det se ut? Skulle jag knäppa upp min skjorta och ta fram mitt ena bröst? Skulle jag knäppa upp gylfen, vika ned min kalsong och vädra mitt kön?"

.... .... ....

Själv funderar jag på att åka till Stockholm och amma båda killarna på Sturehof medan jag käkar råbiff. Eller hummersoppa för den delen. Bara på pin kiv. Dessutom kom jag att tänka på ett ordspråk bara sådär hux flux: "Ibland är det bättre att hålla käften och låta folk tro att man är en idiot än att öppna den och undanröja alla tvivel". Hoppas det sticks ordentligt i röven nu Schulman!

Till min älskade Tom

2005-11-29T20:28:00.000-08:00

Idag fyller du 15 år och jag önskar att jag hade fått dela din dag med dig. Ja, du går i skolan förstås och på kvällen var det träning, men ändå... Det där lilla särskilda när du fyller moppe.

Jag fattar inte att 15 år sedan passerad sedan du föddes. Jag som aldrig hade hållit i ett spädbarn innan jag höll dig!

California Citrus State Historic Park

2005-11-29T15:10:00.000-08:00

Idag har jag varit med småkillarna i en park som arbetar för att bevara en del av Kaliforniens citrusodlingsarv. 40 kr i parkeringsavgift för en hel dag och det vara bara jag där. Helt folktomt! Det var en mycket vacker park och jag tog 119 bilder varav jag tänkte dela med mig några till er.

Vi har haft underbart väder, ca 22 grader och strålande sol (har bränt mig på näsan) och så fläktar det lite svalt. Ungefär som en skön, svensk sommar ;-) På nätterna börjar det dock hålla sig nedåt nollan nu. Elliot skrattade för första gången idag också som grädde på moset. Han och VIktor var i sovrummet medan jag stökade lite här i vardagsrummet och sen hör jag plötsligt TVÅ klingande skratt! Underbart!

Apelsiner kom till södra Kalifornien med spanska missionärer 1769 men 1873 fann en missionär i Bahia, Brasilien en söt, kärnfri apelsin och skickade trädprover till amerikanska jordbruksdepartementet. En anställd på departementet, William Saunders, skickade två små Bahia-träd till en vän här i Riverside. Från de två träden har tusentals tunnland odlats i trakterna kring parken.

Här kommer lite bilder från dagens exkursion:

Elliot ligger i vagnen och myser
i början av vandringen

Museet
Tur man har en gammal pansar-BRIO!
Båda killarna kan åka i den utan problem

Liten amningspaus bakom museet

En apelsinlund - Parken har ca 186 tunnland
med producerande apelsinlundar

Mexikansk lime

Fantastisk vy, kameran gör den inte rättvisa

Utsikt från picknickbordet där
vi åt våra medhavda pannkakor

Pansar-BRIO:n igen
Tack Tom för den vagnen!

Utsikt från lunchbordet

Picknickområdet

Elliot sover middag medan Viktor rymmer

Pannkaka är jättegott

"Kolla, jag hittade en palmgrej!"

"Finns det nå pannkaka kvar?"

På väg till bilen igen

Man kan leka kurragömma bland stenpelarna

Tittut!

Av utflykt blir man såhär trött:

Adventsstädning och julhysteri

2005-11-28T11:08:00.000-08:00

Igår satte vi upp adventsstjärnan, det var ju ändå första advent. Med road min läser jag på olika forum om kvinnor som fullkomligen sliter häcken av sig med adventsstädning. Kvinnor som redan har huvudansvaret för hem och barn beklagar sig över stressen; alla fönster skall putsas, alla ljusstakar och adventsstjärnor ska rotas fram från källare eller vind, kopparputs, storstädning och mangling av juldukar. Jag undrar vad deras män gör, mer än att kanske sätta upp belysning på order, och undrar i stillhet lite generellt varför folk i allmänhet och småbarnsföräldrar i synnerhet inte latar sig mer. "Hjärtinfarkt vid 40 - orsak: fabricerade måsten" är det som poppar upp i mitt huvud. Bara att hitta rätt sorts lampor till elljusstaken i julruschen kan ju ta knäcken på vem som helst.

Själv hystade jag upp en solblekt pappstjärna i ett smutsigt fönster medelst metalltrådspåsförslutare och jag och maken tände ljus och smuttade på lite glögg som han gjort. Det kändes helt lagom och inom ramen för vad jag orkar bränna krut på.

Dagen efter Thanksgiving, den så kallade Black Friday eller Green Friday där grönt anspelar på färgen på dollarsedlarna, är en traditionell julshoppardag här i USA. Det som handlas den dagen ligger till grund för de uträkningar som butikerna gör för hur mycket de kommer tjäna på julrushen. Själv ville jag bara ansluta till Buy Nothing Day i protest mot konsumismen. Vi var på K-mart igår för att försöka hitta armatur till den solblekta pappjulstjärnan. OJ! är väl ungefär hur jag kan sammanfatta julutbudet där. Oj... oj, oj ,oj. Det fanns färgkoordinerade julgransutstyrslar med tillhörande kjol till julgransfoten. Ja, kjol! *skratt* Färdiginslagna julklappar, allehanda julkonfekt (ja, faktiskt en hel 20-metershylla), sockervaddsmaskiner, ljusrenar att ställa i trådgården (naturligtvis svänger de på huvudena), tusentals olika ljusslingor att späcka sitt hus med, plastgranar, tomtar, nallebjörnar, ja till och med julkoordinerad Martha Stewart badrumsinredning. Konstigt nog fanns inte en enda fönsterstjärna, de verkar ju vara så ljusfixerade? Jag tyckte stressen och julhandeln i Sverige var lite överdriven men jag får nog revidera min uppfattning där lite. Intressant med lite perspektiv på tillvaron!

Fast jag måste erkänna att det kändes väldigt mysigt på ett sätt och jag gick där och föreställde mig såna där djupgröna, täta amerikanska granar med glittrande ljus. Jag fantiserade om tindrande barn, nysnö, en brasa i öppna spisen och lite fudge i den svällande soffan medan man sitter nedbäddad under en chenille-filt. Nej, nu får jag sluta annars blir längtan efter familjen för stark. Jul utan Tom... :-( De senaste två jularna i Finspång har varit så underbara och jag längtar efter er därhemma.

Jag tänker på er! Lata er mer och lutar er tillbaka med en kopp glögg och sänd lite telepatiska tankar hit till Riverside, kram på er!

Vändningskupp - Föräldrar chockas

2005-11-25T12:03:00.000-08:00

Elliot har lärt sig vända från rygg till mage idag, 5½ månad! För två dagar sedan skrev jag ett svar på ett inlägg på ett föräldraforum om att Elliot aldrig gjort några ansatser att vända sig från rygg till mage och så kan han det bara plötsligt idag. Hu så fjollig jag blir! :-)

Han låg på mage här bredvid och grejade med Viktors telefon, en tutande och ringande sak han fått av en granne, och så vände han sig till rygg. Från mage till rygg har han kunnat vända sig länge men han brukar inte trivas med att ligga på rygg på golvet. Nu lät jag honom hållas och nästa gång jag tittade dit låg han på mage igen. Jag blev jätteförvånad och frågade Johan om han vänt på honom men nej, han hade vänt sig själv. Efter det har han rullat sig flera gånger här på golvet.

Han ligger också i hårdträning för krypställning, hej och hå här går det undan. Bäst att hålla i hatten.

Happy Thanksgiving!

2005-11-25T00:32:00.000-08:00

Idag har vi varit på thanksgiving-middag hos min mans chef. Det var som alltid trevligt att få komma ur lägenheten och träffa lite folk. Viktor var övertrött redan när vi kom dit trots att han sovit mycket på dagen. Tror inte att han är helt kry än. Barnen uppförde sig som vanligt exemplariskt även om Viktor var lite uppspelt. Till slut fick vi åka hem för vi hade glömt ta med blöjor så det räckte till Viktor. Elliot sov i princip halva kvällen i den lyxiga matstolen som vi tagit med oss.

Massa god mat i glada vänners lag kan aldrig bli fel. Kalkon med stuffing, kanadagås med tranbärssås, sallader, pajer och allehanda gott fanns det. Mumma. Tre hundar svansade nedanför Viktor i hopp om att han skulle tappa nåt. Det enda han slängde på golvet var till deras stora förtrytelse en brytböna. Här kommer lite bilder från kalaset.

Bordet

Jack poserar

Viktor underhåller med piano,
brås väl på farfar kan tänkas :-)

Elliot sover i matstolen

Snipp snapp snut, nu är babysagan slut

2005-11-22T16:35:00.000-08:00

Nu är det bestämt - jag ska sterilisera mig! Snipp, snipp!

Efter två täta problemgraviditeter med hemska smärtor och allehanda krämpor har jag beslutat mig. Graviditeterna avslutades med två akutsnitt och två prematura barn och all oro som hör därtill och det känns rätt att stänga babyverkstaden för alltid, varken min kropp eller mitt psyke skulle klara av fler graviditeter. På ett sätt känns det väldigt skönt och på ett annat lite sorgligt. För alltid liksom, det är länge det...

Jag har alltid velat ha många barn och är mycket lycklig över att ha begåvats med tre friska pojkar tämligen enkelt, men tre graviditeter är var min lekamen verkar sätta gränsen. Det ska bli skönt att aldrig mer behöva stoppa i sig hormoner eller fundera på vad man kan ha istället. Nu hoppas jag bara att sjukförsäkringsbolaget skyndar sig med godkännandet så att jag får det överstökat snabbt.

Min gynekolog fick ingreppet att låta som det enklaste i världen, jag hoppas han har rätt. Det görs tydligen med titthålsoperation genom naveln och lämnar i princip inga ärr. Det är ett polikliniskt ingrepp, så man får gå hem samma dag. Uuh, ser inte direkt fram emot en till operation men det får gå.

Don't let the sun go down on me

2005-11-21T20:33:00.000-08:00

Eller... gör det förresten! När man ser såna här solnedgångar från balkongen så gör det inte så mycket.

Idag har det varit slött. Inga snilleblixtar om lysande dagboksinlägg direkt. Viktor har fortfarande feber till och från och maken har börjat jobba efter 2½ vecka hemma med sjukdom och semester. Det blev tomt här hemma när vi skjutsade honom till jobbet. Ibland är det skönt att bara slöa hemma och inte göra något speciellt, bara laga mat, vara med barnen och vila i tristessen. Imorgon kanske jag skriver nåt som ger mig Nobelpriset, vem vet?

Jag har i allafall läst ut boken som vi ska diskutera i bokcirkeln på familjeliv.se. Jag lämnade tillbaks den på biblioteket idag med hjärtat i halsgropen för givetvis hade Viktor lyckat få tag på den och bitit av en bit av bakersta bladet på pocketboken. Jag erkände brottet och slapp ersätta boken men fick ett förmanande pekfinger och en uppmaning om att skaffa högre bokhylla. Ja, ja, det är ju roligt att han gillar böcker; vägen till bildning kanske går genom magen också, inte bara genom ögonen och hjärnan.

Boken ifråga var The No. 1 Ladies' Detective Agency (Damernas Detektivbyrå) av Alexander McCall Smith. De andra läser boken på svenska, men jag var ju tvungen att läsa den på engelska. Kanske det till och med är en fördel att läsa den på originalspråket. En trevlig bok om än inget mästerverk. Det är mycket uppfriskande att läsa om afrikanska miljöer och om annorlunda kultur istället för att bara läsa om Europa och USA. Det är första gången jag diskuterar en bok så jag vet inte riktigt hur man gör, men det ska bli kul.

Viktor älskar förresten sina böcker. Han har fått en massa böcker av vänner här och han sitter ofta och läser i dem. Ibland läser han till och med för Elliot. Man kan riktigt höra hur han förklarar "ja, och häääär förstår du Elliot, häääär är en sån däääääär", fast det låter ju bara "aaaaaiioooo brrrrrrr DÄU bubuBUUUUmmm!" Man får ha lite fantasi som förälder, det har jag hört!

Nu är det kväll, vi har just ätit hemlagad pizza, Elliot håller på att somna i soffan och Johan borstar tänder på Viktor (två nya kindtänder på gång). Viktor och jag har dansat framför tv:n till Beastie Boys och skrattat som tokar! Snart sover båda barnen och då blir det så tyst och tomt i hela lägenheten, nästan så man vill väcka dem igen för att höra deras små röster.

Solen har gått ned, och jag tror att den missade mig idag också.

Lördagspromenad på Mount Rubidoux

2005-11-20T14:06:00.000-08:00

Igår gjorde vi en liten utflykt till Mt Rubidoux Memorial Park för en långpromenad i det härliga vädret. Riverside är omgivet av berg på alla sidor och Mt Rubidoux är ett promenadberg som ägdes av Riverside-visionären Frank Miller. Fram till 1993 var det öppet för biltrafik men till slut togs förnuftet till fånga och det tillägnades fotgängare av olika slag. (Till alla californier: man måste inte åka bil överallt!) Jag var där tidigare i veckan med några mammor jag träffat på Internet och det var så vackert att jag ville visa maken och ta lite kort.

Utsikten är fantastisk! Och himlen... spana in himlen!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format!)

Har fortfarande inte vant mig vid alla nya växter.
Kaktusar och palmer liksom... Och så denna molnlösa himmel...

Ja, hur kommenterar man detta?
Vackert så det gör ont.

Gossarna vilar sig i skuggan.
Santa Ana River i bakgrunden till höger.

Den här bron byggdes av släkt och vänner till Frank Miller.
Såhär står det på en bronsplatta på tornet:

Peace with Justice for all men

Anno domini 1925
this bridge was built by
neighbors and friends of
Frank Augustus Miller
in recognition of his
constant labor in the
promotion of CMC beauty
community righteousness
and
world peace

På tornet står Sverige och Norge med,
tyvärr blev fotot av det ursuddigt.

En bild tagen under bron.
De blå tonerna fortsätter i evighet...

Detta kors står på toppen.
Det var nån historia bakom som rörde
sekulariseringen, men jag minns den inte.
Jag får kolla upp det och återkomma.
Själv tycker jag bilden blev väldigt religiös!

Luv ya!

Vi uppfostrar blivande velourmän

2005-11-16T17:10:00.000-08:00

(Viktor tvättar potatis)

Hushållsarbete är kul! Ja, det är inte jag som tycker det alltså utan vår 18-månadersson. Själv tycker jag att det mesta av hushållsarbetet är vedervärdigt trist och förslösad tid. Som tur är tycker sonen att det är jätteroligt att vara med i köket och att plocka grejer i lägenheten.

För tillfället har han ju just varit väldigt sjuk och är gnällig, trött och kinkig som tusan. Till råga på allt håller hans första kindtänder på att bryta igenom vilket sänker gnälltröskeln ytterligare. Det finns bara två saker som funkar och det ena är Star Trek på tv och det andra är hushållsgöromål. Star Trek The New Generation körs i ett block mellan 14 och 17 på dagarna och nu när han varit sjuk har han och den ömma fadern legat i soffan och glott. Nu när sonen är lite piggare känner han igen signaturmelodin och kommer störtande för att stå limmad vid tv:n och skrika "TITTA! TITTA!" dansandes till musiken. Men, det är hushållssysslor som är grädden på moset ändå, det är väldigt fascinerande vad ett 18-månadersbarn faktiskt kan klara av.

Idén tycker jag är god, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli heter det ju, de här små gossarna ska ju bli vuxna män så småningom och då är det väl inte så dumt att kunna laga annat än nudlar och musikersoppa (varmt vatten med ketchup) samt att kunna tvätta sina kläder. Att Viktor tycker det är roligt och får honom att sluta gnälla är ju bara en trevlig bonus. Detta brukar han göra:

Slänga sina blöjor efter byte
Diska (nåja, vispa lite med händerna i vattnet och suga på diskborsten)
Sopa köksgolvet
Tvätta potatis och lägga den i kastrull
Hämta posten (pappa assisterar)
Plocka upp sina leksaker

Att allting tar tio gånger så lång tid som om vi skulle göra det själva vägs upp av att vi slipper höra på det eviga gnället. Ja, och sen får man ju såklart göra det riktigt sen när han inte ser (man vill ju inte skada hans självkänsla) men det må vara hänt. Kanske deras partners kommer tacka oss i framtiden, vi kan ju alltid hoppas.

Har ni förresten hört den här?
1. En flicka tar en sopkvast och vispar med den på golvet: "ooooh så sött, hon vill göra precis som mamma!"
2. En pojke tar en sopkvast och vispar med den på golvet: "ooooh så tufft, han spelar hockey!"

Min äldste son har vid några tillfällen beskyllt mig för att bara skaffa barn för att ha dem som slavar. Det ligger nog något i det du Tom! ;-)

Ungen är sjuk!

2005-11-14T11:10:00.000-08:00

Fantastiskt hur en lugn och rationell människa kan förvandlas till ett oroligt hönsande vrak på bara några timmmar. När ens barn blir sjukt är det som att hjärtat (och för all del vettet) ramlar sönder lite. Jag kan sitta i timmar och ge råd till föräldrar med sjuka barn - det har ju sina plus att ha sjuksköterskor till föräldrar, man snappar upp en hel del - men när mina egna barn blir sjuka tappar jag alla koncept. Jag får alltid värsta-scenariot-tankar om lunginflammation, njurbäckeninflammation, autoimmuna sjukdomar osv. Det är som att allt jag vet och allt mitt lugn blåser bort med småttingarnas första nysning...

Den omtänksamma pappan har i allafall tagit med sig nåt virus hem från jobbet och vi har alla varit lite risiga. Just när vi trodde att 18-månadergrabben tillfrisknat från maginfluensa fick han jättehög feber och svårt att andas. Vi avvaktade över natten men idag på morgonen fick vi en läkartid för honom, resultat: Falsk krupp.

Nu har vi införskaffat en luftfuktare och medicin som kan göra honom hyperaktiv, det låter väl som en rolig resa? Nu har han somnat i soffan efter medicinintag (stod det verkligen hyperaktiv på flaskan?) och de fattiga föräldrarna är $70 ännu fattigare, men med helare hjärtan.

Allt du inte visste att en barnmatstol behövde...

2005-11-06T17:26:00.000-08:00

Tänk att en sån liten värdslig sak som en barnmatstol kan skvallra så högt om kulturskillnader. När det var dags för mellangrabben att sitta med vid bordet gjorde jag lite research på nätet om olika matstolar. Jag kollade ViFöräldrars och Råd&Röns tester av säkerhet, priser och stil. Enligt mina efterforskningar vann IKEAS ANTILOP stort på säkerhet och pris så en sån blev det. Vi har varit mycket nöjda med den och den passar de fattiga, lata och praktiska föräldrarna genom att vara enkel att rengöra, lätt att ta med sig och kosta en bråkdel av de flesta andra stolar på marknaden. En präktig, rekorderlig, svensk stol med andra ord.

Så föddes lillebror i juni i år. Han börjar snart uppnå den aktningsvärda åldern då det kan vara dags att sitta med vid bordet i en egen stol, till skillnad från att ligga klistrad vid mammans bröst medan hon spiller halva sin portion på honom. Vi hade tänkt oss en likadan stol som vi redan har men en resa på de californiska motorvägarna är inget man företar sig med mindre än dödsförakt, så det har inte blivit av riktigt. Nu slumpade det sig så att maken stötte på en granne som ska flytta och ville sälja sin matstol billigt. Sure, sa vi och grannen levererade den förrgår. Vi har köpt barnmatstolarnas Rolls Royce!

Denna nya stol har funktioner som du inte ens skulle kunna drömma ihop i din allra vildaste fantasi. I allafall skulle aldrig jag kunna det. Vem trodde att man behövde:

Höj- och sänkbar sits?
Fyra olika lutningslägen för mat respektive vila?
En jättestor tygdyna?
Fempunktssele?

Dessutom är stolen ihopfällbar, har låsbara hjul och en stooor bricka med fördjupning "för mamma att ställa barnmatsburken i medan hon matar med en hand", som reklamen så fint uttryckte det. Den ser mer ut som en bilstol på ställning än en matstol, jag hade inte varit speciellt förvånad om man kunnat lyfta den rakt in i bilen med ungen i, spänna fast den och åka iväg.

När jag läste recensioner av den här stolen på nätet så tyckte alla amerikanska mammor att den var så fantastisk för när barnet ätit så kunde man bara fälla stolen bakåt så dom kunde sova sin middagslur i den utan att man behövde flytta på dem. Eeh, själv skulle jag inte ens tänkt tanken faktiskt. Kanske beror det på att när vårt älskade yrväder äter så är det mat både högt och lågt och att skrubba ren en intorkad unge och stol efter två timmars härdning under tuppluren... nej tack, då skulle vi behöva investera i en högtrycktstvätt. (Noterar i minnet: ta reda på om den tjocka tygdynan med volang tål högtryckstvätt!) Inte heller hade jag kommit på tanken att montera hjul på matstolen. Den präktiga IKEA-stolen står alltid vid matbordet, inte behöver man flytta runt den?

Nåja, efter att nu ha provat den här nya stolen med alla dess finesser tror jag bestämt att jag blivit lite mer amerikansk till sinnet. Lilleman, som inte kan sitta själv, behöver inte bullas upp med kuddar för att kunna sitta med vid bordet. Han älskar att sitta bredvid och titta på när storebror kastar mat omkring sig. En fördel för mig eftersom den lille älsklingen alltid lyckades pricka in sina uppvaknanden exakt till när jag lagt upp sista sleven mat på min tallrik. Innan stolens anländande fick jag lov att låta honom dia liggandes på en arm medan jag försökte äta själv med den andra och samtidigt försöka förhindra alltför stor matspridningsmisär med den tredje. Eller vänta, har jag bara två? Ja justja, det har jag, men det känns nästan som att man borde få en extra arm när man har tätingar. Himmelska fröjd, nu är ängeln, sittandes i sin lyxstol , nöjd med att titta på storebror medan mamman kastar i sig käket!

Om det vore så att kvinnor är skapta för att ta hand om barn...

2005-11-03T16:48:00.000-08:00

Som ganska så nydanad feminist, i allafall i det avseendet att jag gärna kallar mig själv feminist, så möts jag ganska ofta av beskyllningen att jag skulle känna mig hotad av att det finns en chans att det är så att kvinnor är skapta för att vara bättre än män på att ta hand om barn och hushåll. Är det så? Jag roade mig med att fundera lite på detta nyss.

Om alla får förklarat för sig vad feminism egentligen står för tror jag att de alla skulle skriva under på det. Det vill säga att man vill kämpa för kvinnors och mäns lika rättigheter, att kvinnor och män ska vara lika mycket värda och ha samma möjligheter.

- Linda Skugge (från feministen.org)

Linda Skugges definition är väldigt lik den jag själv lever efter. För mig handlar det inte om att göra kvinnor till män, män till kvinnor och mina barn till neutrum. Nej det enda, och inte så lilla, jag vill är att våra döttrar och söner ska få utvecklas efter sina personliga egenskaper och intressen, utan att hamna i trånga fack förutbestämda av deras kön. När jag säger detta är det dock som att jag häller bensin på ett antal hjärnkontorsbränder runt om i Sverige. Jag blir beskylld för att äventyra mina barns könstillhörighet eftersom jag inte vill skriva under på hur män och kvinnor ÄR. Ni vet, det där som ALLA vet? Det finns en forskare som hävdar att jag blev testostreonskadad som foster eftersom jag är intresserad av teknik. Ja, ni vet, sånt som MÄN är intresserade av.

Nåja, det jag ville ordbajsa om idag var: Känner jag mig hotad av möjligheten att det är så att män och kvinnor är skapade för olika saker? NEJ! Jag känner mig inte hotad av det. Skulle det vara så att jag är en felprogrammerad variant av halvkvinna för att jag inte tycker det är speciellt skoj att städa, torka klistrigt bebisbajs, laga mat och servera min viktiga familjeförsörjare en drink när han utschasad kommer hem från arbetet, ja då må det vara hänt. Kontentan kvarstår: Är olikheterna ett skäl att jag ska vara förfördelad för att jag råkar vara född med... ja vad kallar man en vuxen kvinnas kön? (Hmmm... morgondagens blog, som jag minsann ska skriva när maken lagar middag och tar hand om barnen, får nog handla om det.)

Nej, givetvis finns det ingen vettig orsak till att jag ska ha lägre lön för att jag borde vara programmerad till att tycka om rosa och Barbie. Naturligtvis finns det ingen anledning för förskolepersonalen om några år att fråga mig om barnets gummistövlar när det är pappa som lämnar och hämtar fyra av veckans fem dagar. Detta oavsett om det är jag, som kvinna, som borde vara programmerad till att veta allt om borttappade vantar och sinande blöjförråd eller ej. Herregud, det är ju rent stötande att en karl med doktorsgrad inte skulle anses vara kapabel att få in såna grunkor i huvudet! Det finns helt enkelt ingen anledning för min omgivning att tillskriva mig en massa egenskaper för att jag är kvinna. Eller för dem att tillskriva min man en massa egenskaper för att han är man.

Min dröm är att barnen ska få växa upp och vara så fria som det bara går, inte hämmade eller begränsade av omgivningens tyckande om vad som lämpar sig för flickor respektive pojkar. Yeah, dream on morsan... Fast drömma kan jag väl få?

Finns det förresten någon som inte kan skriva under på Linda Skugges definition?

Vad hände egentligen med tiden?

2005-11-01T17:28:00.000-08:00

Jag vet inte riktigt vad som hände med tiden. Var i lekparken med mina två yngsta gossar idag och tittade på när mellangrabben klättrade och stod i. Drygt arton månader har det gått sedan han kom i våra liv. Arton månader. Minstegrabben har hunnit bli över fyra månader. Otroligt! Vart tog tiden egentligen vägen? Äldste sonen blir snart 15 år, jag tror jag smäller av!

Varje dag är den andra lik här. Man har i princip kunnat rita en väderkarta med +30 grader och sol på och sen kopierat den sedan vi kom hit. Dagarna har flutit på med graviditet, förlossningsdepression, amning, ny graviditet, ny prematur, mer amning och sen inte så mycket mer. Jag måste hitta på nåt som bryter mönstret lite känner jag.

Jag har snart varit gift i två år. Makalöst! Eller ja... tvärt om blir det ju.

Saker jag kommer sakna när vi flyttar hem

2005-10-31T17:13:00.000-08:00

Det finns en hel del saker jag inte kommer sakna när vi flyttar hem, som tex sjukförsäkringssystemet (må dess bingolott fatta eld och brinna i evighet!), smogen, heltäckningsmattorna och den imbecilla TV-reklamen, men några saker hamnar högt på min kommer-sakna-lista:

Tvättstugan
Vi har tvättstugan 25 m från ytterdörren och där finns fyra stora tvättmaskiner och fyra stora torktumlare. Dessutom finns det en till tvättstuga ca 150 m bort och båda är nästan alltid lediga. Inget jidder med att boka tid och sen komma ihåg att man bokade om 118 dar, det är bara att gå ned utan planering, är det ledigt så kör man. Man betalar med ett litet elektronkort och det kostar $1 per maskin. På två timmar kan man ha åtta maskiner (!) tvättade, torkade och inlagda i skåpen igen! Helt fantastiskt! Nästan så det är kul att tvätta, haha!

Vädret
Klimatet ja... Jag älskar värme och avskyr kläder. Vädret och årstiderna här i Riverside passar mig som handen i handsken. Är ni nyfikna på vad vi har för väder i läsande stund kan ni kika här: Yahoo Weather, Riverside. Det allra bästa är att hur varmt det än blir på dagarna så börjar det svalna av så fort solen går ned eftersom det knappt finns någon fukt i luften som binder värmen. Det betyder att man kan öppna korsdrag hemma framåt kvällen och få skön svalka och frisk luft under natten. Min svåra hemlängtan dämpas lite när jag föreställer mig alla småbarnsföräldrar i Sverige som på morgonen ska jäkta till dagis med sura ungar som inte vill ha långkallingar, overaller och vinterkängor på sig. Lägger jag dessutom till snålblåst, is, snö och skrapa rutor på bilen så känner jag nästan att jag inte behöver flytta hem alls. Eller om jag kunde ta med mig lite Riverside-väder kanske...

Parkeringen
Vi har bilen tio meter från vår lägenhetsdörr. Jag behöver väl inte ens skriva hur praktiskt det är när man varit ute och handlat med två småbarn? Minstingen i sjalen, en kasse i var hand och storebror går själv.

Palmer på väg till mataffären
Jag har, efter drygt arton månader, ännu inte vant mig vid att det växer palmer på vägen till vår Supermarket. Det ger en skön ufo-känsla som jag kommer sakna väldeliga när vi är tillbaka bland idel björk, björk, tall, gran och nån asp eller rönn.

Kolibrier utanför sovrummet
Dom är extremt gulliga!

Vår barnläkare
Gillar systemet med pediatricians här. Ingen evighetstelefonkö för att komma fram till vårdcentralen och få en akuttid om två veckor, är ungarna sjuka ringer jag på morgonen och har en besökstid senare samma dag. Det vore nåt att ta efter i sverige. Åt helskotta med telefonköer och akuttider som inte är det! Att vi dessutom fått tag i en kanonmysig farbror gör ju inte saken värre direkt. Jättesnäll och mjuk med barnen, stor kram till Dr. K!

Heminredningskanalerna på TV
Jag är nästan löjligt förtjust i home improvement TV, ja faktiskt nästan så jag skäms för det, så illa är det. Jag insuper dagligen mängder med program som berör olika heminredning, renovering och design. Jag har två kanaler som är fyllda med idel Sommartorpet, Äntligen hemma och RoomService, aaaaaaah. Mina favoriter är Trading Spaces på TLC och Designed to Sell på HGTV.

Servicen
Det är sant: svenskar är urusla på service! Det må vara hur konstlat som helst här, men ack så trevligt det är! Mycket trevligare än att mötas av en kassörska med ryggen åt en talandes med sin väninna om vad de gjorde i helgen...

Så, det var nog en sjysst sammanfattning av min kommer-sakna-lista. Jag ska inte börja skriva om vad jag saknar med Sverige, för då kommer jag aldrig sluta.

Heltäckningsmattor, parfymerade tamponger och selleri

2005-10-30T16:29:00.000-08:00

När jag nu ändå är inne lite på kulturkrockar så tänkte jag spåna lite om några saker som jag absolut inte kan förstå. Att flytta utomlands har berikat mitt liv på många sätt, inte minst genom att jag fått många nya och livsviktiga frågeställningar att fundera över. Här följer tre:

Om man får tro TV-reklamen är amerikanerna ett folk med stor bacillskräck och sprejar gärna sitt hem med vad som helst, bara det är bakteriedödande och luktar magnolia. Dessutom är de ett folk med stor förkärlek för heltäckningsmattor och dessa fakta får jag bara inte ihop. Heltäckningsmattor måste vara det äckligaste påfundet i världshistorien! Om man sedan lägger till parametern "hund" som måste ingå i varje amerikansk familj av rang så, ja... ni fattar kanske?

För att förklara lite för er svenskar, som kanske av en händelse växt upp på 70-talet med de hemska heltäckningsmattorna av nålfilt, så är mattorna här tjooooocka fluffmonster. Företrädesvis i grälla färger och gärna både på matplatsen, i badrum och barnrum. Dessa går inte att hålla rena med mindre än en 30 000-kronors mattvätt/dammsugare, och vem tusan köper en sån? Om man, som vi, har en medioker dammsugare för nån tusenlapp så visar sig äckelfaktorn allra senaste när man får ett litet barn som kryper. Knän och strumpor blir grådassiga av en tur från soffan till skrivbordet och de ohusliga föräldrarna kväljs. Hur kan dessa mattor vara ett så stort designelement, I ask you? Har fått förklarat för mig att det beror på att golven var kalla förr i tiden pga dålig isolering. Jaha, men idag då? Hur kan ett bacillfobiskt folk, som tvingar en att åka till specialaffärer (med bil såklart) för att hitta tvål, diskmedel och tandkräm som inte är antibakteriella, stå ut med dessa äckliga mattor?

En annan sak jag inte fattar är hur man ens kan komma på tanken att tillverka eller köpa parfymerade tamponger! JA, det är sant, det finns! WTF, liksom! Jag höll på att bokstavligen ramla av soffan när jag såg TV-reklam för det. Kanske köper folk det och hänger i backspegeln istället för Wunderbaums? Hand i hand med parfymerade-tamponger-fenomenet går givetvis parfymerade blöjor. Är det inte illa nog att slå in sina barns stjärtar i våtvarma plastomslag (ja, vi gör också det, så ingen blir upprörd över mitt fördömande), måste man peta dit parfym också? Är det kanske så att inget får lukta människa? Börjar mer och mer tro det faktiskt...

Och vad är det egentligen som är så fantastiskt med selleri som alla serverar till allt här? Selleri är BLÄ! Sådeså!

Culture krock

2005-10-28T11:56:00.000-07:00

Innan vi flyttade hit till södra Californien kunde jag aldrig föreställa mig hur stor skillnad det skulle vara kulturmässigt. Jag menar, vi lever ju dagligen i Sverige med Mc Donald's, hollywoodfilmer, Fordar, Sabrina tonårshäxan, halloween (ja kanske inte dagligen på just den punkten då) och så vidare. Jag tänkte i min enfald att det inte skulle bli en sån kulturkrock som det blev. Nåja, jag är inte slagen till marken av chock utan mer lite konfunderad, förvånad och stundtals road. Ibland blir jag till och med lite skraj... Den sak som jag främst slås av är hur framträdande och tydlig "the American dream" är och hur den påverkar könsrollerna.

(Bilden: Maken sjalar Viktor på ryggen medan han lagar middag så att jag ska få vila lite)

Jag tyckte att det feministiska klimatet i Sverige var lite kyligt och att vi där har lång väg kvar till jämställdhet. Att komma hit var nästan som att resa med tidsmaskin 50 år tillbaka i tiden. En gång såg jag en artikel ur Housekeeping Monthly anno 1955 (om den är autentisk eller ej vet jag inte men det är till artikeln jag associerar hur som helst) och både asgarvade och förfasades över hur könsrollerna såg ut då. Trots det underliggande allvaret är det till denna lilla skrift jag ibland får blixtklara återkopplingar när jag lever i min californiska omgivning.

Alla medelinkomsttagare ska vara gifta, ha hus, hund, två barn (i den ordningen) och en SUV. Även om kvinnorna jobbar så är hemmet och barnen deras domäner och det suckas och klagas och raljeras över männens okunskaper inom områdena hem och barn. Det är otroligt mycket tjat om boys will be boys och flickorna får absolut inte lorta ned sig. TV:n spottar ur sig den ena klichén efter den andra så jag bara gapar till slut. Reklamen är... får man svära? Äh, jag nöjer mig med att tala om att jag flera gånger mailat företagen och meddelat dem min syn på deras sexistiska reklamfilmer. Kanalerna är nedlusade med dåliga sitcoms med en förvirrad och klantig alternativt fet man som har dålig kontakt med sitt känsloliv och en hemmadonande, förnumstig kvinna med totalansvar för hem och barn. Alla nickar igenkännande. Eller? Aftonbladets Mats Strandberg krev en artikel om TV:s roll i förmedlandet om könsrollerna. Tycker han har helt rätt, jag har aldrig Älskat Raymond. Frågan är om Alla Älskar Raymond inte är mitt absoluta hatprogram alla kategorier? Ett skönt inslag i TV-misären är dock en ny kanal som heter LOGO - "Entertainment programming for the lesbian and gay community." Häromdagen blev jag så glatt överraskad att jag nästan började gråta när de talade om socialisering av manligt och kvinnligt beteende i en liten kortfilm. Det är inte klokt vad man blir avtrubbad och vad feministglasögonen fort blir lite dimmiga när man bara matas med sterotyper hela tiden.

Mina nyfunna väninnor tycker att min man är såååå duktig när han byter blöjor och när jag talar om att han har ansvaret för matinköp och middagslagning, ja då svimmar de nästan. Detta är saker som är helt självklara för oss och som vi inte funderar så mycket över. Det känns underligt att det skiljer så mycket. Visst, nog finns det väl liknande fall hemma i Svedala men generellt så är mitt intryck att det är "normalt" att män är involverade i hushållsarbete i viss mån. Nu är staden vi bor i iofs ganska konservativ, jag antar att det generella intrycket kan vara annorlunda bara några mil härifrån. Tex är San Fransisco känd som mer liberal, kanske framförallt för sin syn på homosexuella. Kulturkrock har jag i alla fulla fall råkat ut för utan tvekan här i Riverside.

Ibland blir jag helt misantropisk och drar extremt stora växlar på detta med "boys will be boys"-dravlet och vad det medför i förlängningen. I såna stunder tänker jag att det fan inte är underligt att detta land har så hög kriminalitet när det bara drösar omkring testosteronindoktrinerade medborgare med självhävdelsebehov och noll kontakt med sina känslor. Efter en stund brukar jag sansa mig och inse att det är många fler sociala faktorer som spelar in, fast ändå... inte kan det väl någonsin vara skadligt att ha bra självkännedom och en sund självbild?

Dagens filmtips: Ma vie en rose

Berg- och dalvana

2005-10-26T17:06:00.000-07:00

"Livet ska INTE vara en resa ner mot graven
med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker "WOOHOOO, vilken jävla åktur!"

Livet är bra lustigt. Allting kommer liksom i stim. Just nu har jag ett trevligt stim och det känns underbart efter alla triststim som varit ett tag. I morse fick jag och barnen en mysig promenad i botaniska trädgården med en nyfunnen vän. Jag ska också få en liten amningstext publicerad och makens födelsedagspresent som jag pysslat med i två dagar verkar bli übercool! (bilder kommer sen) Barnen är härliga och livet som lyxhustru börjar kännas riktigt acceptabelt. Nåja, lyx och lyx... Rika är vi i och för sig, bara inte på just pengar.

Jag undrar om man någonsin vänjer sig vid livets svängningar?

Nu har jag även tagit kort på makens present:
Bilden gör den inte riktigt rättvisa tycker jag. Det är ett collage av whiskyetiketter och ovanpå är det ett tjockt, tjockt lager med lack så det ser ut som glas.

Vad har jag nu gett mig in på?

2005-10-24T12:25:00.000-07:00

Välkommen!

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag är ingen dagboksmänniska, men jag tänkte använda mig av denna sida för att dela med mig av mina tankar och bilder till människor som inte befinner sig i min direkta närhet. Jag leker lite så länge så får vi se vad det blir av det, måste börja med att hitta hur man uppdaterar sin profil... Hmmm...

Livet som utlandssvensk är både inspirerande och hårt. Att dessutom ha en tonåring kvar i Sverige är fruktansvärt. Tack gode gud för telefoner och Internet!

(bilden: En makrobild på pumpor som vi vadade bland på en liten marknad inför Halloween. A tru american experience.)